Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

En spritterny HändelseRådet Rolf Rell rusade upp.»Ha!» utbrast han, »är det för detta jag i 20 år kämpat med det somnarrar kalla samvete! är det för detta jag så länge och så omsorgsfullt spunnittrådarna af den tättåtsittande mask, som dolt för verlden min själs anlete,arbetat, sparat, intrigerat, svingat mig upp – för att ändtligen demaskeras,ruineras af en obekant fiende, för att förrådas af en usel papperslapp, hvilkenjag längesedan förgätit! Opium? … ja så står det verkligen. Hvilken onddemon ingaf mig den kolossala dumheten att skriftligen requirera dennasköna dryck, som (snusar) söfde min pjåkiga Charlotte så väl, att alla minaljugna tårar ej förmådde väcka henne mer! Opium! Ja jag drar mig till minnes,jag requirerade det, i stället för att hämta det sjelf. Apothekaren dog ejlängesedan; man lärer ha funnit biljetten bland hans papper. Sjelf fruktadehan mig för mycket, för att ej tiga, om han ock anat något, och opium gafhan olagligt utan recept. Men denna olycksbiljett äger nu en fiende som jagej känner … Söderberg!»»Hvad befalles?»»Hvem förde hit den här biljetten?»»Den fann jag nyss i visitlådan.»»Gå! – Fördömdt! … »Er finkänslighet skulle möjligen lida» … Usle begabbare!Denna biljett vill man nu publicera, kanske lemna i en åklagareshand! Nej det får ej ske, det får ej … Men (snusar) om den nu verkligenpublicerades? Hvilket bevis kan den väl innehålla? Kan icke jag ha requireratopium för tusen andra behof? … Men nej! Det fatala datum ger fart åtmisstankarne, och sådana har man hyst, jag vet det. Det vore icke omöjligtatt häraf (snusar) göra en gräslig skandal. Sådant blefve min död. Hvadbör jag göra? erbjuda Rengel det begärda lånet? exponera mig för att synasfrukta något? åh hvarföre just det? Jag kan ju af vänskap (snusar) bifallahans begäran. Och säkerheten? Nå för halfva summan räcker den till; kanskekan jag krångla mig till förmånsrätt, om der blir konkurs. Söderberg!spänn före droschkan!»Klockan är half tio. Rådet Rengel har rakat sig och påtagit sin arbetsuniform,ty han väntar främmande. Men hvilket främmande, o himmel!Revi sorerne.Den sista strimman af hopp återstår ännu. Men den är svag, svag som ensolglimt i Lapplands December. Med högt klappande hjerta, med färglösakinder, med stapplande steg nalkas den olycklige skrifbordet i sitt arbetsrum,dit han ännu ej vågat inträda i dag. Han kastar en blick på den perlsyddabrefpressen, han finner under den ett konvolut, han upprifver det5101520253035139