Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035hungersnöd, om jag nånsin känt en mera fruktansvärd aptit, än nu, efteralla de Münchhauserier Mörken purrat i oss i quäll och vid åsynen af dettatill sköfling lemnade bord.»»Jag slår vad, att Stakel tilltror sig kunna inberga allt detta proviantförrådensam», skrattade Majoren.»Icke just det», sade Kaptenen utmanande. »Men nog ville jag hållamin bästa jagt-tik mot ett halfankare jamajka, att jag skulle affärda det derbetäckta fatet ensam och sedan dertill inlägga dubbelt så stadiga portioner,som någon af er andra.»»Topp!» skrek Majoren. »Välförståendes, om värden och värdinnan ejha något deremot.»»För ingen del, mina herrar! tvärtom, det skall vara oss kärt», sadeJägmästaren, i det han muntert aflyftade locket öfver de prydligt uppradadeäggen. »Min hustru har ett väl försedt visthus och innan vi hunnit medskinkan, skola vi ha nya ägg på bordet.» – Jägmästarinnan förstod denbetydelsefulla blick, som åtföljde dessa ord och som ungefärligen betydde:»mera ägg, min vän, om de ock skulle tagas från mån!»Vi lemna emellertid det värda sällskapet och kaptenen, som stryker uppmustascherna, viker upp frackärmarna och bereder sig att soupera 40 äggtill förrätt. Vår berättelse för oss till kökskammaren, der den unga Erika,som ej var någon vän af tobakslukt och arracksånga, förbehållit sig att fåvaka öfver köksbekymren under aftonmåltiden. Med förundran märktehon en häpnad i den hastigt utkommande Jägmästarinnans ansigte. »Jagönskar alla påskägg vore der pepparn vexer, och alla storätande kaptenerlikaså! – suckade den bekymrade husmodren. – Hvad tycks! Stakel, denvargen, tar sig för att äta upp mina ägg, mina enda, som jag hopsparat tilldenna afton, och din far, mitt barn, vill att en ny uppsättning genast skallanskaffas. Men hvarifrån nu taga dem så sent?»»Kors det var tråkigt, men pappa får ej göras ledsen nu. Om vi skulleskicka till mjölnarens, de ha nog, blott det faller dem in att ge, de äro ogintfolk. Än om jag skulle gå dit sjelf?»»Hvad tänker du på! så sent om påskafton? Men det är sannt nog, attSeverin är så granntyckt när han druckit litet. Skynda dig då, kära Rika, tagkappan väl om dig, så du ej förkyler dig, och bed Anders komma och lysadig med lyktan.»Det är mer än sannolikt, att om Jägmästarinnan vetat af fångarnes nysshitrapporterade rymmande, hade hon aldrig tillåtit sin dotter den lilla promenaden,som likväl ej var längre än ett par bösshåll. Nu kände hon blott40