Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Turen är hos oss. Vill ni valsa?»»Låt oss sitta för denna gång. Föreställ er, Celestine, det måste ju varaunderbart, att så fullkomligt okänd som jag befinna sig i sällskap med enfar, med barndomsvänner och slägtingar? Ni är min enda förtrogna och,Celestine! vill ni ej blifva något mera för mig? Jag bär ett namn, som tillhörmig ensam. Emile Leonville äger en betryggad ställning i lifvet. Vill ni deladen, Celestine?»»Leonville … Emile … hur sällsamt!»»Ni tvekar, Celestine? Hvilken rätt äger väl också jag, en vagabond, enfrämling i mitt land, känd af er blott sedan tre veckor, till er kärlek? Se, jagbegär ej ert hjerta med denna lågande passion, hvilken jag i södern så oftasett uppflamma och förkolna. I min själs botten är jag dock en nordbo, ochen nordbo vill jag måhända ännu blifva. Jag vill köpa mig en egendom i vårtvackra Satakunta, i vår nyländska skärgård, eller hvar mitt tycke hamnar.Hädanefter vill jag tjena mitt land, Celestine!»»Emile … ni är så ädel, så god! Hvarföre skulle jag ej kunna säga erdet … er älskar jag … från första stunden jag såg er … Kanske gömdes i mitthjertas djup ett heligt minne än, en dunkel, oförklarlig, drömlik hågkomstaf min första barndomsvän … Emile, jag kände säkert er ändå! Men ack … ettsällsamt, mycket sällsamt öde …»»För himlens skull, Celestine! hvad menar ni?»»Min far är olycklig. En hemlig oro tär hans bröst, hans läppar ljugalöje, men – om han ej i morgon kl. 10 f. m. äger en summa af 2 800 Rub.Silfver, är han förlorad … och jag …»»Och ni? Nåväl? Och ni?»»Och jag bör rädda honom, om jag kan. Den ende man, som kundehjelpa min far, har lofvat honom det, men på ett vilkor, för hvilket jag måsterysa. Emile … denne man, som är rik och kallar sig min fars vän, öfverlemnarhonom åt undergång och förtviflan, derest icke min hand blir priset förhans räddning.»»Afskyvärdt! Oerhördt! Hvem är denne usling?»»Det måste evigt blifva en hemlighet. Men jag … Emile! hvad bör väljag göra? Bör jag dagtinga med min pligt?»»Nej vid Gud, Celestine, er fars räddning vore alltför dyrt köpt för dettapris. Det får ej ske. Jag äger medel nog. Och hårda flicka, ni har ej unnat migden sällheten att tjena er med något som för mig vore en obetydlighet?»»Ni gör mig orätt. Det är till er, Emile, jag ämnat vända mig. Låna minfar denna summa om ni kan det utan olägenhet!»136