Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Salig Fänrikens Tofflorning sträckte sig dock till den possessionatliga öfra våningen, och i dennaskymning trifdes ingen så bra, som possessionaten sjelf. Hvem kan docksvära uppå, att icke bruden, den sköna Agathe Sophie, och hennes mammamajorskan rätt gerna sågo sig fästade vid en »beskedlig», en »hygglig»man och måg, som utan knot såg husets spira halka ur sin milda hand? Detsäkra är, att familjens anleten skeno af belåtenhet, och att Agathe Sophieicke lät märka en enda mulen knyck, när den förtjuste brudgumen eftervigseln tryckte på hennes läppar en smällkyss af så ljudeligt slag, att denhördes från salen ända in i innersta förmaket.Det faller af sig sjelft, att fruarna frasade i siden och flickorna i flor; attherrarna delade sin afton jemnt mellan salen och rökrummena; att löjtnanternespelade lejon och magistrarna elefanter; att musiken, bestående af trefioler, klarinett och basfiol, steg i applikatyren ju längre det led på aftonen;att dörrarna till dansrummet stodo ständigt öppna för den påträngandemassa åskådare, som visade sig, hufvud vid hufvud, i farstun; att kavaliereroch mammor omsorgsfullt varnade flickorna för »att ej sitta och förkylasig i draget»; att bruden hvarje halftimma måste ute i den dragfulla farstunstiga på en stol och, belyst af brudtärnornas armstakar, vända sig ett hvarfomkring, för att låta beundra sig på alla sidor; att dervid hördes mångetbeundrans rop, men att ingen brydde sig om brudgummen, som blygsamtsmåleende stod nere på golfvet och »på fleres begäran» vände sig omkring,han också; att soupern serverades kl. 2 om natten och att bordendigna de under gödda kalfvars och kalkoners mängd; att vinerna voro starka,men talen tyvärr desto svagare, emedan den till talare utsedde marskalkenbesvä rades af hosta hvar gång han skulle börja; att man dansade eftermaten till kl. 6 på morgonen och att brud och brudgum slutligen dansadesut af de ogifta, men in af de gifta, på den fason, att de arma misshandladenygifta af trötthet höllo på att digna till golfvet.Ändtligen tystnade musiken och spelmännen, som länge med tillslutnaögon skött sitt vigtiga kall, lyftade nu de tunga ögonlocken, för att se åt,hvad som var på färde, när stråkarne stadnade i deras händer. Sällskapetbefann sig i upplösningstillstånd, sal och tambur sågo ut som ett verkligtchaos af nigande och bugande gestalter, lyktor, kappor, galoscher, kuskar,pigor och hundrackor; det ropades på Berglund och Sjögren och Nymanoch Petterson; giggar och kalescher åkte fram – ty på landet åker man gentilt– kavalierer i dansstöflor och glacéhandskar trippade på tå i smutsen vidtrappan och fastknäppte fotsacken kring sina flammor, sju till åtta kusinerinstoppades i hvarje voityr och klatsch, så bar det af. Kl. närmare sju voro5101520253035205