Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Inledning1vaken blick för det typiska. Knappt nittonårig reflekterar han över olikagrupperingar i Nykarleby:510Bland annat befanns wår lilla stad äga 5 noga skiljda och sinsemellan rangsjukasocietéer. – 1: noblessen, köpmännerna, embets d:o och en delskepparfruar – den minst småagtiga af alla, som alltid är fallet i sådanarelationer. – 2. Skepparfruarna, mycket på sin kant. – 3. Handtwerkarne,de förmögnare de afundsjukaste, mest tillgjorda af alla. – 4 Sjömännernaoch deras quinfolk, hwartill höra flere af de såk. jungfrurna. och5: drängar och pigor, så i staden som nära i granskapet. – Alla dessa bildaegna cotterier och gillen som alla sträfva att sjelfva höja sig till classen ofwanmen hindra classerna nedom att upstiga. – Sådan är en småstadswerld. 881520253035Topelius är också i fortsättningen skicklig på att identifiera grupper och typer.Hans intresse för gruppdynamik framgår av replikväxlingarna i novellerna,med »Salig Fänrikens Tofflor» som gott exempel.Persongalleriet i novellerna får alltså betraktas som ett typgalleri. Ungakvinnor är veka drömmerskor med hjärtesorger eller påfallande hurtiga ochsportiga. De simmar och de löper som hindar i oländig terräng. Men de är intebara snabbfotade utan också snabbtänkta. Matti Klinge framhåller att flickoroch kvinnor ofta representerar initiativrikedom och smidighet, i motsats tillkantiga pojkar. 89 Topelius kontrasterar gärna intelligenta unga kvinnor mottrögtänkta eller omdömeslösa män – unga som gamla –, t.ex. i »Maskeraden»,»Påsk-Äggen» (båda från 1844), »En spritterny Händelse» (1846),»Kalkylerna» (1848), »Gamla Baron på Rautakylä» (1849) och Hertiginnanaf Finland (1850). R. F. von Willebrand noterar också att den unga kvinnani Topelius noveller är »skälmsk och liflig, käck ända till öfverdåd, och oftalångt gången i idrott [...] derjemte har hon ett mildt sinnelag och förnekaricke den sanna kvinligheten äfven i dess längst drifna fordringar». 90 Vuxnakvinnor är antingen moderliga, omtänksamma och vänliga, eller misstänksamma,ogenerösa, skvallriga och elaka. 91Novellerna innehåller påfallande många porträtt av medelålders män somär rena nidbilder (i t.ex. »Påsk-Äggen» och »En spritterny Händelse»). Manfrågar sig om det är den unga och engagerade generationens protest mot denföregåendes påstådda flegma. Flertalet medelålders eller äldre män är ändåsympatiskt skildrade. De är barska men har vanligen ett gott hjärta underden sträva ytan och den ofta slitna rocken. De röker, de spottar inte i glasetutan har tvärtom vad Topelius kallar ett gott fall, och de svär – inte överdrivetXXXIV