Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Det är likväl bra dumt af en prest, det här, att ställa till ett sådant spektakeli kyrkan.»»Än vi då som bestjäla kyrkan, du mes?»»Det är annat slag. Vi äro ju ej prester.»»Tyst! någon kommer. Göm dig fort!»Det buller, som föranlät de båda kyrkotjufvarne att draga sig längre in iskydd af skuggorna under predikstolen, förorsakades af tvenne nya nattligavandrare, som på denna ovanliga tid hade för afsigt att göra templet tillskådeplats för sina dårskaper eller sina brott. Herr Lars, der han satt nedhukadmellan bänkarne, trodde sig af de hviskande rösterna i de nykomnaigenkänna herden och vargen, pastorn och fältväbeln, stadda på olofligavärf, och hans hjerta slog hårdare, men fullt af förbittring öfver det ovärdigagäckeri man vågade drifva med ålderdomssvagheten och med kyrkan. Hanlyssnade.»Nu», sade vargen, »är pastorn god och lemnar mig nyckeln till sakristian,att jag derifrån må hämta timglaset, ty jemt en half timma bör besvärjelsenräcka.»Godtroget måtte den gamle ha gifvit nyckeln åt förrädaren, ty kort derefterhörde herr Lars dörren uppläsas och hans fina öra urskiljde temligentydligt stegen af flere personer, som gingo dit in. Efter ett kort dröjsmålåterkom en ensam och vargens röst hördes säga: »med pastorns tillåtelseskola vi nu börja».Den som i detta ögonblick sett herr Lars, hade troligen varseblifvit ettpar stora svettperlor på hans panna. De voro nu sex personer i kyrkan, detvisste han, och af dessa var visserligen halfva antalet ärligt folk. Men motsig hade han tre vildsinta bofvar i mannaårens fulla styrka och med sigtvenne orklösa gubbar, förvirrade af mörkret och faran, odugliga att lemnanågot slags hjelp. En stund eftertänkte han, om han genom list kunde lockaskälmarna ned i griften till höger i choret, nyss öppnad i anseende till enreparation af kyrkgolfvet, och försedd med en bredvid på kant stående hällaf sandsten, hvilken med ringa möda kunde åter nedfällas öfver öppningen.Detta syntes likväl nära nog omöjligt, och läte det än göra sig med en, sååterstode ju likväl två medbrottslige, som ej skulle underlåta att befria kamraten.Emellertid erinrade sig herr Lars, att dörren till sakristian hade påyttre sidan en hake, hvarmed man sannolikt igenhållit dörren någon gångnär låset reparerats. Man kunde våga ett försök, tänkte han, de två tjufvarnaäro nu derinne sysselsatte med att uppdyrka silfverskåpet, jag vill göra demen liten surpris.118