Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035När jag tillägger att tyger och färdiga kläder, från spindelväfven ändatill hampväfven, numera säljas för måttligt pris i butikerna; att bad, tvätt,uppfostran, lekamlig och andlig upplysning nu stå öppna också för de fattigaste,– så finner Rabbi att lefnadskostnaden här, ehuru dyrare än i London,likväl något förminskats, d. v. s. att penningen stigit i värde på sammagång som minuten. Arbetet är skenbart mycket dyrare än förr, emedan endaglön, som förr beräknades till 2 mark, numera à 2 penni i minuten görför 12 arbetstimmar 14:40. Men emedan en arbetare nu producerar likamycket om dagen som tre eller fyra arbetare gjorde förut; och emedanhan nu har råd att sjelf konsumera arbetsprodukter mångfaldt mera; ochemedan spekulationen ändtligen börjat lära sig också här att spara tid ochkalkylera på stor åtgång, inträffar det förunderliga, att medan arbetslönernastigit betydligt, har priset på produkterna fallit. Förhållandet är detsamma,som när spinnmaskinerna infördes i England: priset på spinnare steg, menpriset på garnet föll.Rabbi torde ursäkta att jag upprepar så bekanta saker, men här i landetäro de temligen nya. I skråordningens, maklighetens och dåsighetens lyckligatidehvarf, när man lallade fram sin dag med minsta möjliga arbete ochhögsta möjliga pris för sämsta möjliga vara, utan konkurrens, utan spekulationoch under det mest samojediska slöseri med »det ämne, hvaraf lifvetär gjordt», med tiden sjelf – i denna period, som här står helt nära bakom,var allting för dyrt, emedan arbetet och intelligensen, de båda makter sombära nyckeln till folkens välstånd, stodo i vanpris. Man jemrade sig öfverfattigdom, under det att man trampade liknöjdt på rika tillgångar, som manicke ides kröka en arm för att upptaga från marken. Man skyllde på klimat,natur, sociala och politiska förhållanden, kort sagdt på Gud och hela verlden,medan största felet låg uti egen slentrian och egen håglöshet; man harmadesöfver denna illa tillställda verldsordning, som icke lät stekta sparfvaroch den tidens rublar flyga en uti munnen, medan man sof och gapade, ochman invaggade sig i den barnsliga tron att man stod i jemnhöjd med andranationer, under det att man i verkligheten stod oändeligen långt tillbaka.Under samma lyckliga tid kostade t. ex. ett illa försedt privatrum i Helsingfors150, 200 à 400 mark om året; alla ledo deraf; isynnerhet arbetarnesammanpackades, vantrifdes, söpo, sjuknade, befolkade kyrkogårdarnaoch drefvo upp fattigtaxorna. Men vaknade derföre spekulationen? Nej,det blef så dyrt att bygga. Och hvarföre blef det så dyrt att bygga? Förstemedan man allt vidare ville bygga efter den gamla kostsama slentrianen,med den gamla inredningen o. s. v. Dernäst emedan t. ex. en murare, som258