Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Trollkarlens Dotter»Ah! men billetterna, billetterna?»»De förföljde oss ej hit till gränsen af den eviga snön. Här bodde vi,af ingen kända, några år, här vann den gamle Tuisko min mors förtroendemed sina spådomar. Min mor var svag – som jag.»»Då spådde han visst något märkeligt?»»Jag borde kanske ej berätta det. Han spådde mig en lysande förbindelse,mer hög, än den med någon man i detta land.»»Och om han spådde sannt? Du rodnar, hvad?»»Men tvenne ord, så sade han, voro min lyckas fiender.»»Billetterna, o Gud!»»Hvarföre tänker ni så ständigt på dem? Nåväl … min dyra modersofver sedan fyra år i Uleå kyrkogård. Hvart skulle jag vända mig, jag armabarn? Kom och bida din lycka, sade Tuisko – jag ryste, men jag följde, ochhar alltsedan gömt min längtan här i ödemarkens snö.»»O Toini, ljufvaste, gråt vid mitt hjerta ut! Se, du skall följa mig igen tilldin moders land, vill du ej det? Gif mig ett prof utaf din kärlek än, då trorjag fast på den.»»Tag denna medaljong, min prins! Den är min moders arf, min störstaskatt. I den är fattadt in ett stycke af det äkta korset. Så länge ni bär den vidert hjerta, skola ej eld, ej vatten, ej luft, ej mördares dolkar och kulor skadaer.»»Godt, barn, för din skull vill jag bära den så länge jag lefver. Och senännu en kyss, du dyra, medan jag än kan kyssa dig utan synd. O Gud! billetterna?»»Hur sällsamt blek ni är, min dyre prins! Se här, jag bär dem ständigthos mig och i dem en lock af min moders hår. Kom bort ur skuggan hit iaftonsolens sken vid sista strålens skimmer ….»»Ha afgrunds bländverk! … Det är ju min faders stil!»…510152025Om de höga resandes vidare färd mot norden är annorstädes omförmäldt.Mr Marmier, som 1840 passerade samma vägar, berättar, att folket ännuvet förtälja, huruledes Grefven af Montjoye ständigt tilltalade sin reskamratmed blottadt hufvud och ständigt lät bädda åt sig på golfvet, när detfanns blott en enda säng i bondstugorna. I Havöesund uppreste fransyskanordpols expeditionen sin konungs byst af bronz.Hvad anbelangar trollkarlen och hans dotter, vet ingen något om derasvidare öden; – de synas hafva utan spår försvunnit. En enda bland lefvande,303585