Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Salig Fänrikens Tofflor»Drag åt fanders!»»Non, monsieur, här slipper ingen utan att dricka sitt glas i botten. Sällskapetutber sig att få dricka ’salig fänriken’ till.»»Ho ho ho, hi hi hi!» skrattade det i vrån.»Var det du nu igen, Strömfelt?»»Jag? vet hut!»»Visst var det du som skrattade.»»Såg du inte, din best, att jag drack?»»Då var det Hammar, för någon skrattade.»»Det var säkert du sjelf.»»Hörpå, go’herrar, antingen äro vi fulla eller ock finns här i rummetflera personer än vi.»»Det förra är mycket probablare, än det sednare.»»Men jag är färdig att hålla tio år af mitt lif mot en lappad galosch uppåatt någon skrattade här.»»Tänk, gode herrar, om det vore flickorna ….»»Flickorna?»»Ja flickorna från norra vindskammarn, som företagit sig att drifva gäckmed vårt hjeltemod.»»Prat! Stig upp och se åt på vinden.»»Nej så tamme f– jag det ids.»»Det är också bra ohemula tillmälen mot våra sköna och sedesamagrannar. Men vet ni hvad?»»Nå, sjung ut!»»Det är, besitta mig, komikt. Jag har legat här för mig sjelf och räknathuru många vi äro, och jag får oss till nio.»»Nio! hahaha! nio!»»Du är då full som en kaja, det märks.»»Det är väl möjligt, men icke desto mindre bli vi nio, jag må då börjamed Ling och sluta med Murin, eller tvärtom.»»Bravo! det stiger. För en stund sedan vore vi åtta och en half, saligfänrikens själ inberäknad. Nu äro vi nio; alltså har själen fått kropp ochhalfvan är hel.»»Utmärkt romantiskt, det här! En riktig romaunt!»»Apropos, hvem af detta aktningsvärda sällskap är nyktrast? Med förbehåll,att ingen ljuger på sig sjelf.»»Karbin! Karbin! Han knyser ej ordet.»»Det borde bevisa, att jag druckit mest af alla.»5101520253035209