Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035dock var ett vilkor, att sedan Muuri Jussi ätit nio menniskohjertan, skullehan vara fri sin förbindelse och jemngod karl med sjelfva den svarte. Åttahade han redan ätit, då förbundsbrodren försåtligt öfvergaf honom ochplötslig ofärd kom.Erika var dock en flicka, ej under att hon hisnade. Men ofta hade Jägmästarinnanpå skämt kallat henne »pappa sjelf i kjol». Ty då lyckan ejbeskärt den gamle Severin någon son, hade han sin innerliga lust af att uppfostrasin dotter på sitt sätt, lära henne skjuta, rida, jaga, hejda lösa hästarm. m. men framför allt att, som han sade, »hafva hufvudet på rätta stället».Deremot vågade modren aldrig en invändning och var nöjd, när hon ändtligenutverkade så mycket att den halfförvildade flickan vid 15 år skickadesi pension till staden, hvarifrån hon 3 år derefter återkom mycket mildareoch quinligare, utan att hafva aflagt sitt förra beslutsama mod. Detta modsattes nu på prof. Erikas belägenhet var sällsam, der hon stod ensam i denmörka quarnen, så nära de farligaste banditer. Men det som skrämer svaganaturer till döds, det lifvar de starka till handling och sans. Erika öfverlade,huru hon skulle komma ut. Ingen väg fanns utom genom dörren, tyfönstren eller gluggarne deruppe voro helt små. Väl hade hon kunnat fälladamluckan och våga den vådliga flykten på sidan om vattenhjulet, men dethade ofelbart väckt bofvarnes uppmärksamhet. Nu voro goda råd dyra.Högljudda röster från quarnkammarn nådde Erikas öra. En ljusstrimmaträngde upp genom golfvet, och det befanns, att ett stycke af golfplankander var lösbrutet, så att man kunde både se och höra hvad som föregick ikammarn derunder. Quarnens buller tvang bofvarna att tala högt och Erikalyssnade.»Det var svagt bränvin», sade en af sällskapet.»Starkt nog, för att vara fångtraktamente», begabbade Jonas.»Hvad menar du med det?» röt Muuri Jussi.»Jag menar endast, att jag i natt skall visa er Jägmästarens källare, derfinns distilleradt och rhum och arrak och vin, många ankaren till sköflings.»Ett flinande af allmän belåtenhet lät höra sig.»Det sätter jag p för», hördes åter anförarens dunderstämma. »Ären Ifrån vettet, lymlar? Skola vi dricka oss plakata, för att sedan låta fånga ochslagta oss som får? Silfver och gull, gevär och kläder må ni roffa i hastighet,det sticka vi snart undan hos Miekka i mon. Dessutom må hvar och en taen butelj, den första han träffar på, men vid sitt lif ej smaka en tår, förr änhan är i skogen. Jonas, ärliga själ, ämnar du förtjena ett par hundra riksdalerpå Muuri Jussi? Svara, skurk!»44