Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035tillfälle, då krampen varit så häftig som nu, hvilket inträffade då Komministernengång, på sin enträgna begäran, under flickans yrvakna tillståndinsläpptes i sjukrummet. Äfven den minsta motsägelse ådrog henne vidsådana tillfällen häftiga lidanden och derföre vågade ingen hindra henne,när hon derunder gick ut, vanligen till sin moders graf på kyrkogården. Afdenna orsak hade man äfven nu låtit henne resa från Rantamäki, emedanman trodde henne ämna sig till sin vallfartsort. Men i stället hade hon låtithålla på bakgården och obemärkt inkommit i huset, medan Mamsell Lovisatillagade frukosten.Nu framträdde klart för mig det på engång hjertlösa och oförståndigai mitt bemötande mot den sjuka. Jag hade tilltrott henne förställning,romantiska infall, på sin höjd yrsel eller verklig fånighet. Jag hade oblidtstött ifrån mig hennes rörande förtroende, hennes oförklarliga, drömlikatillgifvenhet, sårat henne djupt, misstänkt och förebrått henne orättvist.Sådan är alltid rationalismen i sina omdömen om det rent andliga, det rätthimmelska hos menniskan. Anden vill den med ziffror uträkna och detoförklarliga, som den ej kan bortresonera, vill den så gerna gifva namnaf slump eller bedrägeri. Jag hade låtit det mest intressanta psychologiskafactum gå mig ur händerna; skulle jag väl någonsin återvinna det inom minsynkrets?Emellertid serverades frukosten. Klockan var 9. Ett åkdon hördesskramla på gården, det grofva skallet af bandhunden genljöd i hela huset.Komministern inträdde. Hans färd hade varit fördröjd af det dåliga väglaget.Carl Joachim ** var under sina akademiska år en yngling med ljust hufvud,städadt och vackert yttre, till charakteren oförvitelig, ehuru något inbunden.Mera af långvarigt och nära umgänge, än af egentlig själsfrändskap,hade ett intimt förhållande uppstått oss emellan, godt och vänskapsfullt,men aldrig så förtroligt, att vi kunde säga oss hafva bytt hjertan med hvarandra.Den man, som nu inträdde, syntes föga lik den fordne blomstrandeynglingen. Han hade på de fyra åren blifvit 16 år äldre, lifvets höstvindarhade i förtid kommit hans rosor att vissna. Eller var det passionens sirocco,som förbränt den friska grönskan af hans lif? Ah, hvem visste det? Joachimhade aldrig haft någon vän, för hvilken han lyftat sin själs förhänge.Vårt möte var emellertid muntrare, än man skulle trott. Gamla minnenupplifvades, närvarande förhållanden undvekos. Den gemensamt tagnahalfvan gjorde oss språksamma. Komministern förundrade sig, att icke hanblifvit utsedd till Curam-Gerens; jag meddelade honom ett förordnandetill Nådårspredikant i det närbelägna kapellet **järvi. Derpå stoppade vi26