Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Inledning15101520253035Motiven är genomgående i Topelius produktion. Här representeras de av»En Natt och en Morgon», »Påsk-Äggen», »Vedergällningens Dag» och»Salig Fänrikens Tofflor», men Topelius återkommer i t.ex. »Pastorsvaleti Aulango» (1867) till såväl de mystiska som de kriminella inslagen. Härodlar han motiv från både folkskrifterna och den äldre underhållningslitteraturenför de högre samhällsklasserna. Den renodlat skräckromantiska»Bruden» (1846) är en engångsföreteelse bland Topelius verk, och en rättsen representant för sin genre. Men två år senare debuterade Viktor Rydbergmed den skräckromantiska novellen »Vampyren» i Jönköpingsbladet. 79Topelius var omgiven av kvinnor hela sitt liv, börjande med modern,systern, fastrarna, kusinerna och flickorna bland Nykarlebys borgerskap.Han hade rika möjligheter att jämföra och begrunda flickors uppfostran ochbildningsgång, och han gjorde det också. Hans pedagogiska ambitioner medHelsingfors Tidningar gällde inte minst de kvinnliga läsarna, det framgår avden första Conturteckningen (se ovan, s. XXII f.). I novellerna behandlar hanflera gånger flickuppfostran, ibland mer ingående än strukturen och formatettål. Så sker t.ex. i »Kringelflickan». Tjugo år senare återkommer han meraingående till ämnet i »Tant Mirabeau» (1863), och har däremellan tagit uppdet i bl.a. »Herminas Bekännelser» och i »Fröken Drifva» (1860). Hansentusiasm för frågan får honom att docera, och han prioriterar genomgåendekristendom framom lärdom. Religionen, praktiska kunskaper, beläsenhet i godlitteratur, språkkunskaper och gärna odling av musikaliska eller konstnärligaanlag är den bildning han rekommenderar för Finlands mamseller.I Topelius tidiga dikter, mellan 1841 och 1845, finns starka inslag av Kalevalapåverkan,inte minst metriskt, och av finsknationellt patos. I prosan är definska inslagen sällsynta. Det finns egentligen bara två berättelser med tydligtfinsk etnografisk prägel: »Huruledes Herr Henrik kuskade himlavagnentill Helsingfors» (1843) och »Den farliga Natten i Loftet» (1845). Därtillkommer »Lemminkäinens första Äfventyr» (HT 11/1 1845), där Topeliusutvinner komiska effekter av att placera den mytiska Lemminkäinen i samtida1840-talsmiljö. I »Lemminkäinens andra Äfventyr» (HT 13/12 1845) finnsett starkt drag av social indignation; en folkskara försvarar med författarensfulla sympati en man som är dömd för dråp på en brofogde – kronans lägstaämbetsman – som »har procentat honom till tiggarstafven» och utnyttjathans fästmö. I andra sammanhang har Topelius samma problem som desenare finlandssvenska författarna med att skildra en finskspråkig verklighetpå svenska, även om han inte förefaller att ha reflekterat över det. Kanskelade han inte heller märke till diskrepansen mellan det föreställda folk hanXXX