Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Inledning15bemödar sig att genom retsamma tidningsuppsatser framkalla och underhållamissnöje med regeringen […].» 31 Också f.d. professorn i pedagogik, skaldenoch kyrkoherden Lars Stenbäck läste Topelius, det framgår av ett brev tillteologieprofessorn Lille. Stenbäck räknade tydligen självklart med att ävenLille läste Topelius då aktuella följetong. 32Noveller101520253035Det är varken enkelt eller entydigt att genrebestämma Topelius prosa, föratt han överskrider genregränserna, för att genrebeteckningarna har förändratinnehåll sedan mitten av 1800-talet, och inte minst för att novellgenreninte gärna låter sig definieras. »Novell» beskrivs i Svenskt Litteraturlexikon(1964) som »kort, litterärt formad berättelse, som i sammanträngd formskildrar en spännande händelse med anknytning till verkligheten, ett koncentrerathändelseförlopp, en konfliktsituation, eller egenartade mänskligakaraktärer». 33 Den koncentration som numera anses karaktärisera novellervar ovidkommande under Topelius tid, och här ses genren först och främsti hans eget tidsperspektiv. Lexikografen A. F. Dalin beaktade formatet, meninte koncentrationen, i en ordboksdefinition från 1853: »Berättelse, af kortareinnehåll och med mindre personal än i romanen.» 34 Almqvist, somTopelius satte högt, lät sin berättare Richard Furumo ställa den retoriskafrågan: »Föra icke [romanen och novellen] merendels sina hjeltar hela lifvetigenom, från födseln till döden, och äro så till vida större, vidare, utfördare[än Törnrosberättelserna].» 35 Barbro Ståhle Sjönell konstaterar, med anledningav citatet, att definitionen verkar överraskande numera, men att verksom betecknades som noveller kunde bli omfångsrika – t.o.m. flera hundrasidor – på 1830- och 1840-talen. 36 J. V. Snellman hade synpunkter också pånovellgenren; han poängterade att »novellförfattaren måste koncentrera[novellens] intresse på en enda punkt, både i afseende å ort och tid, och låtabinda sig af omöjligheten, att inom detta trånga utrymme upptaga någrakaraktersskildringar. Och likväl måste äfven i novellen handlingens intresseuppbäras af personernas, hvarföre den i få drag skall gifva en nog anslåendebild äfven af dessa. Novellen ställer sig med ett slag vid romanens slutpunkt,i dramens femte akt, med åliggandet likväl att uppvisa alla de trådar, som härknutit sig tillsamman, för att pröfva diktarens förmåga att lösa knuten». 37Topelius, som gjorde årsregistren till Helsingfors Tidningar själv, förtecknarprosan under rubriker som »Noveller, Historiska berättelser m.m.» (1842)eller »Novellistiska Uppsatser» (1843). Mellan 1844 och 1856 förekommerXVIII