Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

En Natt och en Morgongamla frun flyttade ut i går, och det är ej så visst, om köpesumman ännu ärbetald. Åtminstone har ej köpekontraktet eller något qvitto kunnat påfinnas.Men…» här hejdade sig mamsell Lovisa tvärt »… här låter jag magisternstå i vår stökiga hushållskammare och vet ej ens hvar jag skall bjudaett hyggligt nattqvarter. Sannerligen, vi väntade ej magistern förr än i nästavecka.»»Min goda mamsell, jag är ej så noga för en natt, och i afton eller imorgon kommer väl komministern hem. Kanske jag kan få tillsvidare inqvarteramig i östra hörnrummet, som lärer vara bebodt, efter jag tycktemig se ljus der.»»Östra hörnrummet? Ljus i östra hörnrummet! Du himmel!»»Hvarföre förundrar det er?»»Och magistern såg verkligen ljus i fönstret der?»»Så förekom det mig. Bor då ingen der?»»Bevars, åh nej! Det är den afsomnade kyrkoherdens arbetsrum ochsängkammare. Det var der han dog och rummet står orördt och stängdtalltsedan.»»Då var det säkert en synvilla, kanske en klar stjernas återsken mot denmörka rutan. Låt mig emellertid ligga der i natt.»»Men, gode magister ….»»Jag tror ej på skrock, mamsell Lovisa! Gör mig den tjensten och låtbädda der. Min Phylax skall hålla vakt.»»Det är min pligt att säga magistern huru der står till. Allt sedan saligkyrkoherden dog och rummet stängdes, har ett underligt tasslande derifrånförnummits nattetid och läten … hu, det blåser fasligt. Det var, i förtroendesagt, orsaken hvarföre herrskapet brådskade med flyttningen. Ladugårdspiganlyssnade en afton under fönstret och hörde en grof stämma, sådansalig gubbens var i hans välmaktsdagar, predika derinne och derefter messamed en så hjertskärande ton, att håren reste sig på ladugårdsmajas hufvud.Men allt detta ha vi ej velat tala om för folkets skull.»»Min goda mamsell, det hade varit bättre att förekomma alla rykten isin grund genom att uppdaga den troligen naturliga orsaken till den olåt,ni omtalat. Det är min skyldighet att göra hvad ni försummat och ni misstyckerväl ej att jag står fast vid mitt beslut att tillbringa natten i östra hörnrummet.»Ändtligen gaf mamsell Lovisa efter, ehuru med mycket bekymmer, ochlemnade mig nyckeln till rummet, medan hon sjelf gick att ombestyra denefterlängtade aftonvarden. Drängen inbar min kappsäck i den stora stökiga510152025303513