Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller51015202530På en grushög längst inne i hvalfvet satt den vansinniga och höll i sinfamn ett halfmurket benrangel, kring hvilket några gulgråa, ursprungligthvita tyglappar fladdrade för luftdraget. Krans och krona sutto ännuqvar kring det fordom så sköna, nu gräsligt förvandlade hufvudet ochpå knotorna af fingren glänste gyllne ringar. Och den galna satt ochvyssjade benranglet som ett litet barn och sjöng så godt hon kunde sinabarndoms visor, och i hennes förr så vilda ögon glänste nu den renaste,lycksaligaste modersglädje. Ofrivilligt stadnade de inträdande, men denarma modren märkte dem ej, utan fortfor med mildaste röst emellanverserna af visan:»Ja ja, jag visste ju att jag till slut skulle återfå dig, min stackars ClaraLovise! Det var på det jag väntat sjuhundra år i bisättningshuset. Och jagskulle ej ha kännt igen dig, tror du? Åh att du kan tro så illa! Kommer duihåg i går, när du kom så hvitklädd på gången i månskenet, huru hökenhvässte sin näbb mot björken och slog ned på dig? Men det första jag togi din venstra hand i mörkret och kände de båda lika långa fingrarna, så vetdu, då foro tusen eldsflammor genom mitt hjerta och det blef en välluktaf hundra miljoner blommor omkring min själ, ty jag hade ju fått tillbakamitt kära barn, min Clara Lovise, du vet ej du, hvad det är att mögla borti väntan, så som jag gjort. Du var ett så tyst och beskedligt barn, och jaglade dig att sofva här i kejsarens slott, men för att ingen skulle röfva dig återifrån mig, se så staplade jag en stor hög af guldsand framför din bädd, ochsedan du vaknat, skulle vi gå ut och söka oss en grön och enslig bostad, duoch jag. Men när du bara sof och sof, då gick jag ut att söka oss båda mat,och sedan var det så underligt, jag tycker jag varit flera dar borta ifrån dig.Månn’ du har haft ledsamt efter mig, säg, mitt barn!»Paus. – »Hvad du har blifvit vacker sedan sist, min lilla Clara Lovise!Jag ser rätt väl dina röda smultronkinder här i himmelriket. O hvad du ärlätt att bära och så snäll och stilla, har du inga ögon att se på din mor? Nejhvad ögon skulle du ha, du som är liten och sofver, sof du, jag skall sitta ochvagga dig till domedag, vyss vyss.Och kejsarens döttrar de kommo från Rom,De hade en påse med läkedom,Derinne var …35nej inte den visan, jag skall sjunga för dig om Guds snöhvita englar i himmelen,huru de se med sina klara blåa ögon ned uppå denna verldsens154