Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Vargen»Nå nå, jag frågar bara.»»Och hvad har räfven nu sednast uppspårat? När jag rätt betänker saken,kunna vi ha misstagit oss båda. Man bör ej hysa fördomar mot någonmenniska. Man bör ej genast förmoda ulfvens hjerta der man ännu ej settannat än ulfvens liknelse i ett och annat anletsdrag.»»Aj aj unge herre, gamle Salomon har sett mycket i verlden. Ännu aldrighar han sett en skurk med ett rent ärligt ansigte i obevakade stunder, ejheller har han någonsin sett en ärlig man med en komplett skurkfysionomi.Det der är icke så bara fördom, som ungt godtroget folk föreställer sig. VårHerre stämplar de sina, och om han stundom finner för godt att göra godamenniskor vanskapliga att påse, så nedlägger han i sjelfva det fula någotsom försonar och blidkar öga och omdöme. Men har djefvulen farit i enmenniska, så var viss uppå att helvetes eld sprakar i den menniskans ögonredan länge på förhand, som gnistorna i smedjan.»»Nå hvad vet då räfven?»»Räfven vet hvad han vet. Tror herr Lars på spöken? Jag säger herr, somjag förr var van, fast jag väl nu borde säga magister.»»Hvad hör det hit om jag tror på spöken?»»Jag frågar så bara förroskull.»»Visserligen gifves det mellan himmel och jord mycket underbart, somman ej får neka för det man ej förstår det. Skrock och vidskepelse vill jagderemot ingalunda försvara.»»Då skall jag berätta herr Lars någonting. Förliden natt vidpass klockan1 vaknade jag ur min söta sömn deraf att någon sade i mitt öra: stig upp ochgå i bagarstugan! Jag sätter mig upp i sängen i den tron att det är morgonoch att gamla Brita behöfver något handtag. I kammaren är det stickmörkt.Hvem är här? ropar jag. Ingen svarar. Jag lägger mig åter och tror att jagdrömt. Knappt håller jag åter på att insomna, då samma ord tydeligen hörashelt nära mig: stig upp och gå i bagarstugan! Nu stiger jag upp och tänderen perta, i tanke att någon gömt sig i rummet, men ingen annan är der attse än vår svarta katt, på hvilken ögonen glimmade som eldkol i hufvudetoch håren reste sig längs ryggen. Något underlig till mods lägger jag mig förandra gången, men knappt har det åter blifvit mörkt, innan samma ord förtredje gången hördes, och nu var jag klarvaken. Strax stiger jag upp och gåri bagarstugan, finner der stugan full af rök och eld i spånorna så nära intillden stora högen af linknippen och blår, att kanske fem minuter sednarehuset och gården skulle stått i ljusan låga, ty det blåste en stark nordvest.»»Och det har du ej omtalat förr i dag!»5101520253035111