Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Du himmelens herre, hvad magistern är fasligt blek!» … Med tändtljus i den ena handen och min piske i den andra, inträdde jag åter i kammaren,i afsigt att bortjaga hunden. Det behöfdes ej, han var försvunnengenom fönstret. Men i rummet varseblef jag något, som i högsta grad förvånademig.Klaffen till den om aftonen lästa byreaun låg uppslagen. Jag betraktadelåset; det var mycket nött och regeln endast till hälften framskjuten.Jag försökte igenslå klaffen; det lät utan möda göra sig, endast man brötmarmorskifvan och trädet ofvanför låset något uppåt. Lika lätt lyckadesdet medelst samma operation att åter upptaga klaffen. Det var således enmöjlighet att densamma genom någon skakning kunnat uppkastas af sigsjelf. Men hvad som förundrade mig, var att tydliga märken af våld vorosynliga på locket ofvanför låset och att en af lådorna inne i byreaun, denenda som hade eget lås, ganska säkert varit vid något tillfälle uppbruten.En mängd papper voro i stor oordning kringkastade i byreaun, likasomefter ett skyndsamt och vårdslöst sökande. Den gamle kyrkoherden var likvälej känd för oordentlighet, om äfven för vågsamma spekulationer … Ettpapper tilldrog sig min uppmärksamhet. Det var ett köpekontrakt medBro fogden Anders Rautanen, hvarutinnan denne, mot inteckning i egendomen,till kyrkoherden afträdde Rantamäki, Kaldois och Siltakoskiskatte hemman om tillsammans 2¼ mantal med derå befintliga åbygnaderför 24 000 R:dr Sv. RGds att inom 6 år betalas, 4 000 R:dr årligen. Fyraafbetalningar voro derå qvitterade, den femte posten var förfallen till betalningvid årets slut. – Förvånad fann mig Mamsell Lovisa, som i egenvärd person inträdde med kaffet, sittande vid den öppnade klaffen ochbemödande mig att finna en vederläggning för de obehagliga aningar, demörka förfärliga misstankar, hvilka trängde sig på mitt af nattvak och själsspänningupprörda sinne.»Mamsell Lovisa», sade jag i det jag mottog kaffekoppen, »jag harnågot att fråga er. Var god och tag en stol.»»Se så, nu har magistern sett något! Är det inte fasligt?»»Både sett och hört, mamsell Lovisa, men ingenting öfvernaturligt,snarare något annat. Känner mamsell, som gammal vän i huset, om någrareda penningar efter kyrkoherdens död här påfunnos?»»Nej, Gud nåde, det må jag veta, alls inga. Vi måste inkassera några småfordringar för att få det nödiga till begrafningen. Och hvarmed vi härnästskola betala Rautanen …»»Men jag känner att kyrkoherden vid sin död ägde tvåtusen Riksdaler18