Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Salig Fänrikens Tofflorelfva år sedan fänriken dog och han begagnat tofflorna i tjugu, så måste 31år ha förflutit sedan de gjordes nya.»Var tyst, din näbbgädda, och låt mig tala till slut. Nåväl, just desammaruskiga och eländiga tofflorna stod nu salig fänriken och betraktade såinner ligt och andäktigt den der omtalda gången, alldeles som en katholiksin helgonabild. Och hvem vet, hvad jag ännu fått se, der jag stod bakomspringan, om icke en häftig nysning påkommit mig i detsamma, hvaröfverfänriken blef så häpen, att han i ögonblicket släckte båda ljusen.»»Men så hade faster också underbart god tid att stå der och titta, medanfrämmandet väntade på knäckebröd», anmärkte den alltid spefulle PehrKarbin.»Jag skall säga dig, min kära Pehr, att min tid rådde jag sjelf om då somnu, och afbryter ni mig engång till, så får ni inte höra det värsta, som kommertill sist.»»Men, faster, det måste, det måste vi få höra.»»Nå ja, men ni låter mig ju ej få tala till punkt. Det här skedde nu ett årföre fänrikens död och precis på dagen ett år efter hans frånfälle, – hvilket,som ni vet, skedde mycket hastigt, så att han en morgon fanns död i sin säng– precis ett år derefter råkade jag åter gå utan lykta upp på vinden om aftonen,ty bror Gustaf var ofantligt rädd att man skulle smula eld, tillochmedfast man hade lykta. Jag vet ej huru det kom sig att jag just råkade tänka påsalig fänriken, men hur menar ni jag blir till mods, när jag kastar ögonen påhans kammardörr och ser precis samma ljusstrimma som förra gången, klaroch besynnerlig, tränga ut i den kolmörka vinden! Hvad måste jag tänka,när jag skenbarligen visste, att sedan den dagen salig gubben begrofs, ingendödlig själ …»»Jag har ansett själarna för odödliga, men faster är af annan mening»,hviskade Pehr i Ebbas öra.»…sluppit in i hans kammare. Den gången lät jag, sanningen att säga,bli att titta och skyndade mig åter utför trapporna det fortaste jag kunde.Härutaf kan du likväl se, min herr Pehr, du och ni alla, att mycket här iverlden passerar, hvilket man fåfängt skulle bjuda till att förklara, och detär orsaken, hvarföre jag för min del ej vill neka till, att man ju emellanåthört salig fänriken gå här ofvanföre, fast det är länge sedan han dog.»»Åhå», suckade Pehr med tillgjord rädsla, »jag måtte säga att jag riktigtryser. Jag får bestämt ingen blund i mina ögon i natt. Så att der verkligeningen dödlig själ varit i fänrikens kammare sen han dog? Då måtte det havarit fänrikens själ, som tände på tvenne talgljus för att lysa faster utför5101520253035191