Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Vedergällningens Dag»Det är verkeligen så. Hvilket bedrägeri! Vi hafva då hemliga fiender,du och jag?»»Helt säkert, min mor.»Furstinnan ringde. »Hvem har hitfört detta kuvert?» frågade hon deninträdande kammarjungfrun.»Ers höghet, det är mig obekant.»»Gå och hör åt af de öfriga domestikerna. Någon af betjeningen ärbestucken; det skall bli en sträng undersökning; jag tål ej förrädare i mitthus.» –Kammarjungfrun gick. Furstinnan försjönk i en stunds eftersinnande.Derpå fattade hon Lehmans hand, såg på honom och frågade med en vackernyans i tonen: »Huru mycket penningar behöfver du, min son?»»Ah, det är sannt, jag hade redan förgätit det!»»Lugna dig, brushufvud! Nu, det finner du, kan jag, utan att såra dingranlagenhet, bjuda dig detta lumpna guld. Du vet dessutom att det står idin makt att betala mig med ett löfte …»»Det redan brutna, – ja!»»Du bryter det säkert aldrig mer. Ditt behof?»»Tusen femhundra rubel silfver.»»Här äro de. Gå, min son, och återvänd när denna småsak är rangerad. Iöfvermorgon afgår ångfartyget till Petersburg och du gör mig ju sällskap?»»Hur lyckligt! Jag hade nödgats resa just då i alla fall, ty min permissionär ute om några dagar.»»Så mycket bättre. Au revoir!»Aftonmörkret har inbrutit samma dag då furstinnan Gregorzewska gafsig tillkänna för sin son, Löjtnant Lehman, hvars rätta namn, Gulkin, ännuicke är kändt.I den bekanta sjömanskrogen på Skatudden sammanträffa åter de tvennetvetydige män, hvilka en föregående qväll der uppgjorde sina anslag.Båda visa sig i nästan samma skepnad som då, hvilka gestalter de ock må haantagit deremellan, men Gulkins uppsyn är nu mörkare och vildare än förr,Mörtins deremot halare, illparigare och mera kattartad, än någonsin. Bådaha kommit nästan samtidigt, men icke tillsammans, och vexla förstulnablickar medan Annette inbär thoddyt och stänger dörren.»Pest och död!» utbrast Gulkin så snart de voro allena. »Jag sade detförut: han har undkommit oss!»»Hvem menar ers nåd?» inföll den andre försmädligt.»Hvem! Jag säger dig, reta mig icke i dag, lymmel, ty mitt blod sjuder.5101520253035179