Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Kommentarer15101520253035om ett utlåtande om jordbrukets ställning och behov. Sällskapet åstadkom ett omfattandebetänkande som inte inskränkte sig enbart till jordbruksfrågor, utan efterlyste bl.a. förbudmot husbehovsbränning, näringsfrihet, förbättrade kommunikationer och banker för attstöda näringslivet (Gustaf Cygnæus, K. Finska hushållningssällskapet 1797–1897, s. 420 f.).Förslagen återfinns genomförda i »Simeon Levis resa till Finland».Topelius ger finska språket och den finska kulturen en framträdande plats i sitt Finlandav år 1900. Två fiktiva städer i inlandet har finska namn: Suomen sydä men och Suomentoivo (s. 237, på s. 247 i formen Suomen Toivo). Örlogsfartygen heter Kalevaskepp(s. 240 f.) och en befästning i Helsingfors Linna (s. 265). Helsingfors har en finsk teateroch en finsk teaterskola (s. 260 resp. 262). Musiklivet berikas av kompositören Miekka(s. 260) och konstlivet av en skulptör vid namn Manninen (s. 265). Novellens beskrivningarav utställda finska konstverk i Åbo (s. 241) och av en konstakademi i Helsingforsmed representativa samlingar, god finansiering och t.o.m. utländska besökare ska ses motbakgrunden av Topelius djupa engagemang i den finska konsten. Han var sekreterare iFinska konstföreningen 1847–1869 och försökte ordna med finansiering och beställningaråt konstnärerna som ofta fick förslag på motiv av honom.Gestalten Simeon LeviFör läsare efter förintelsen är framställningen av Levi en stötesten. De samtida läsarnasuppfattning om judar präglades i första hand av kyrkan, i andra hand av litteraturen ochpressen. Helsingforsarna hade få möjligheter till personliga kontakter med judar, ochandra finländare ännu färre – antalet judar i Finland uppgick i mitten av 1800-talet till ca500. I Helsingfors verkade instrumentmakaren och krögaren Nathan till sin död 1848 ochden konverterade tryckerifaktorn David Lewin som var välkänd bland publicisterna. Därtillkom ryska soldater och de s.k. narinkjudarna, som oftast sålde begagnade kläder ochlump eftersom de inte hade möjlighet att etablera sig inom andra näringsfång. Ordet narink,från ry. na rynke, på torget, visar att de hade torgstånd på särskilt anvisade torg, intebutiker. Så sent som 1858 kom en förordning som tillät ryska soldater att efter avslutadtjänstgöring i Finland bosätta sig i landet. Den uppfattning som förmedlades i böcker ochtidningar torde ha varit i linje med definitionen av jude i A. F. Dalins Ordbok öfver svenskaspråket (1850): »1) Mansperson af israelitiska nationen eller mosaiska trosbekännelsen.– 2) (pop. o. fam.) Ockrare, procentare.»Simeon Levi-gestalten är inledningsvis en av Topelius typer, en mammonstjänaresom enbart tänker i kapital, potentiella affärer och effektivitet. Topelius hade på sin resai Mellan europa studerat börsen, eller snarast börshusen. De blev för honom materialismenskatedraler och bankirhuset Rothschild en symbol för det övernationella, mer ochmer abstrakta kapitalet. (Tillgångar representerades inte längre av klingande guldmynt,utan av papperssedlar, växlar, kreditiv och aktiebrev.) Rothschilds hade bidragit till att finansieraEnglands krigsoperationer under Krimkriget, där Topelius tveklöst hade ställtsig på det kristna Rysslands sida, mot det islamska Turkiet och dess allierade Englandoch Frankrike. Simeon Levis jargong, präglad av penningmedvetenhet och tidseffektivitet,bidrar till att ge honom en osannolik prägel. Hans konsekvent dåliga kunskaper i historiakan ses som en följd av hans materialism och kosmopolitism (jfr Topelius syn på judaroch andra »statslösa» i novellen »Lindanserskan», s. 87), men för författaren är detockså praktiskt med en slarvig och opålitlig berättare att skylla på om antydningarna omsjälvständighet och andra uttryck för nationell självhävdelse läses fel, d.v.s. rätt. Mot slutetbemödar Topelius sig inte om att upprätthålla Levis jargong. Från att ha framställts somrepresentant för plutokratin, utan ideella värderingar, blir han i stället ett språkrör för för-350