Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Vedergällningens Dag»Nå låt höra», skrek Gulkin och släppte sitt tag. »Men reta mig ej engångtill, usling, utan säg ut: hvad är att göra? Jag är beredd till allt.»»Om så är, så reser ers nåd med på ångfartyget, – förstås i djupasteinkognito.»»För att dränka mig med de öfriga?»»Nej för att ärfva. Resten får ers nåd veta der.»»Ännu ett ord, menniska! är du min trognaste vän eller är du min dödsfiende?Mig synes du måste vara ettdera – men hvilket? Hvilket!»»Det skall ni få erfara snart nog. Min lott har alltid varit att strypas förmin välmening. Klang, låt oss dricka, min strupe är så het som ett stryklod.Arfvets skål – och lefve finska vikens gäddor! Måtte man i den största afdem, som en vecka hädanefter uppskäres på societetshusets köksbord,finna den glänsande galonen af en artilleriepålett!»Gulkin tömde glaset och nickade hemskt.510Tredje dagen derefter afgick ångfartyget.Hafvet var oroligt och hade i återskenet af de tunga höstmoln, som betäcktehimlen, antagit en mörk, nästan askgrå färg. Vinden var ojemn ochbyig, men för öfrigt till favör för fartyget, som hade uppsatt ett segel ochmed snabbhet klöf finska vikens böljor. Det gamla Reval med sina sandkullar,sina hamndammar, sina gråa murar och runda torn hade man dennagång icke besökt; rakt i öster höll fartyget kurs och fjerran på venster handframskymtade vid den oklara horizonten finska landets vådliga granitklippor.Septemberaftonens tidiga skymning hade fallit öfver de vida ödsligahafsslätterna, hvilkas enformiga vågsvall tidtals glimmade i månskenet, närmolnen i några trakter af himmelen söndersletos af vindarna. Det är någontingunderbart dystert och öfverjordiskt uti ett höstmånsken på hafvet.Sjömannen, som på sin bräckliga planka gungar öfver djupet och ofvanförsig ser endast en öde himmel, genomsusad af stormar, men under sigoch rundtomkring ser det strandlösa omätliga vågfältet sänkas och höjas,glimma upp och åter svartna bort, blir deraf vidskeplig och underlig tillsinnes, innan vanan lärt honom att förskingra detta intryck med tankarnapå aftongröten. Passagerare på ett ångfartyg erfara samma intryck, ifall deej äro sjösjuka; men på dem verkar, en sådan afton, machinens jemna rasseloch stenkolsoset från ugnen söfvande tillika, och der de stå vid relingenmed den obehagliga gungningen under sina fötter, blifva de vid anblicken1520253035181