Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller51015202530föll under Blücher vid Waterloo. Mig räddade Hr Casper från hungersdöd,för att bereda mig ett lif, som länge gjort mig döden önskvärd.»»Stackars flicka!»»Om ni visste hur man behandlat mig, hur man slagit mina axlar blodigamedan jag ännu var ett 6 års barn. Men ett trottsigt barn var jag, agaförmådde mig ej att lyda, jag bet ihop mina tänder och fällde icke en tår. Dåskulle ni sett Hr Casper; han tog mig i armen så hårdt att handen blånadeoch instängde mig i ett mörkt rum, der jag fick vara dygnet om utan mat.Och hungern … nej, jag kan lida hvad som helst, blott det går fort. När jagkände mig halfdöd af hunger, bad jag om förlåtelse och lofvade lyda. Dågaf mig Hr Casper en skifva hvetbröd och en kopp bouillon och lärde migdansa på lina. En gång i Milano gick jag på en lina som var spänd öfvergatan mellan taken på tvenne fyravåningshus. Då rann det mig i hågen attjag skulle störta mig ned, liksom det skett af våda. Jag kände mig så lyckligatt få dö, jag lyftade min fot till det dödliga språnget, ty … jag ville ej fallapå hufvudet. Då hörde jag orgeln i en närbelägen kyrka uppstämma deprofundis; man begrof någon just då … Jag halkade från linan …»»Halkade, säger ni?»»Ja jag halkade, liksom nyligen från ledstången af bron. Ett ljusrödtmoln bredde sig för mina ögon, jag tyckte mig se ett skönt barn med hvitavingar mottaga mig i fallet. Och se, jag stadnade oskadd på gatan, och folketjublade öfver ett språng, hvars like i djerfhet man ej sett. Men jag, jag smögmig undan i kyrkan och bad för första gången i mitt lif. När jag kom hemfick jag hungra 12 timmar. Då först kände jag rätt olyckan att ej äga någotbeskydd på jorden.»»Kan jag då ingenting göra för er?»»Jo ni kan. Om ännu engång den mörka engeln skulle fresta mig attdö … icke sannt, om jag plötsligt doge, då skulle ni plantera violer på mingraf?»…Någon kom.356.En morgon förvånades stadens invånare af en underbar syn. Sköna damer,som bodde en trappa upp, väcktes af knackningar på rutan åt gatan ochsågo med fasa främmande karlansigten titta in genom fönsterna, hvilkaman trodde af deras höjd vara skyddade för hvarje nyfiken blick. Man kanana, hvilka öfverraskningar, hvilka derangerade toiletter, hvilka förtvifladeundflygter! Ej mindre häpen betraktade man på gatan tre jättefigurer i98