Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Lindanserskanför nejonögon i forsen, hvars brus var så högljudt, att hvarje ord, som vexlades,måste framskrikas för att förstås.Plötsligen hördes ett dån, såsom af en rullande åska, rätt öfver gossarneshufvuden. Ovilkorligt sågo de upp och gissade genast orsaken: det vartvenne tunga resvagnar, som framrullade öfver bron.I samma ögonblick syntes en hvit skepnad mera sväfva än falla frånden betydliga höjden af bron, nästan lodrätt nedstörta i forsen och derförsvinna.Denna oväntade syn, som lät ana det plötsliga, sannolikt sjelfförvålladeförspillandet af ett menniskolif, hade något på engång hemskt och hemlighetsfullt.Gossarna sågo bestörta på hvarandra.»Såg du? … Der föll någonting hvitt.»»Det såg ut som en menniska. Det föll vid dammen der strömmen ärdjupast …»»Se! se! det dyker upp igen, det flyter, det far med strömmen … detkommer hit …»»Det liknar en kjol, men man kan ej se, det är redan skumt här underbron …»»Det är kanske bara ett hvitt knyte.»»Jag kan räcka det med åran …»»Så stöt i det, drag hit det, fort, medan jag håller båten.»»Jag … jag törs inte …»»Ah stackare! hvarför törs du inte?»»Det … det liknar ändå … en menniska.»»Du är en kruka, fort! Så, nu är det för sent, nu for det hvita nedåt. Detvar visst ett knyte.»»Jag tyckte mig precis se en hand …»»Nå då duger det inte att resonnera»…Och med dessa ord lösgjorde Alarik båten, som med förvånande hastighetbortrycktes af forsen, stötte här och der mot en sten, krängde och slogtvärs. Strömmen låg på, vattnet slog in öfver sidan, gossarnas belägenhetvar ganska farlig. Båda ansträngde alla sina krafter för att åter komma flott;ändtligen steg Alarik i strömmen och lyckades skjuta båten af stenen. Kortderpå uppfiskade gossarna icke långt derifrån liket af en hvitklädd flicka.Bleke af förskräckelse skyndade båda att uppnå stranden och märkteförst nu, att deras räddningsförsök åsetts af ett stort antal menniskor, hvilkadels bestörta lutade sig fram öfver ledstängerna af bron, dels hade ilat ned tillstranden under förvirrade rop. Främst kom dem till möte en äldre främman-510152025303589