Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

noveller5101520253035»Har du sett om far kommit hem från skogen med ett par stora skor?»frågade torparen. »Jag hade väl lust att köpa dem jag.»»Jo», sade pojken, »i förrgår om aftonen kom han med ett par storastora pieksor hängande på spadskaftet, de voro alldeles våta och så hängdehan dem framför ugnen att torka. När de blifvit torra och far var på fiske,tog Jaska och försökte om de kunde flyta i sundet. Vi satte mäster på democh läto dem segla. Men far gaf oss stryk när han kom hem.»»Nå ni tog väl upp dem igen?»»Nej, far hade ökstocken, och så foro de bort med strömmen åt mjölnarenstill.»»Anfäkta och besitta! Låt oss gå till mjölnaren.»Ett par bösshåll nedanom Pekkas boning låg qvarnen, och strax ofvanförpå stranden stod mjölnarens stuga. Fältväbeln och hans följeslagarestego dristeligen in och funno mjölnaren sysselsatt med att hvässa en skomakarknif.»Hvad är det ni har för er, kära far?» frågade Pehr efter de förstahelsningarna.»Jag ämnar bara skära till litet sål-läder, för att halfsula mina becksömsstöflar.»»Hvad har ni betalt för sållädret i sta’n?»»Det här är bara gammalt skräp, kära herre! När jag i dag på morgonenvitjade min lilla pata i qvarnforsen, hvad menar ni jag fick för sorts fisk? Joen gammal sko, som väl snarare är gjord åt en jätte, än en menniska, ty denväger åtminstone ett godt lispund. Jag tänker nu endast skära mig en bit afsulan.»Och dermed framtog mjölnaren ett föremål, som Pehr med någon svårighetigenkände för att vara salig fänrikens ena toffel, och gjorde min af attskära den i stycken.»Vänta litet, kära far!» utropade Pehr. »Ni kan så gerna sälja den derrara persedeln åt mig.»»Hihihi», skrattade mjölnaren. »Sälja den der?»»Ja ser ni, det är på det viset, att jag är hvad man brukar kalla en insektsamlare,det vill säga en som gräfver i puttar och stubbar efter underligating. En sådan der insekt har jag ännu inte råkat uppå. Jag betalar er 75kopek för den.»»Nå hjertans gerna, här har ni rariteten. Skall det inte vara mer af densorten? Der bakom knuten ligger en hel hög med ruttna trädkrakar ochannat, som kommit flytande i qvarndammen.»»Tack tack, kära far, jag skall vid tillfälle se åt. Emellertid, om ni skulle216