Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Textkritisk redogörelseSpråkliga särdragTopelius gör sig då och då skyldig till förbiseenden, som att en person byternamn mellan början och slutet av en följetong. Dessa textställen ändras inte,men kommenteras. Hans språk är ända från början både ledigt och korrekt,särskilt i jämförelse med samtida tidningsprosa i Finland. I allmänhetär språket lättillgängligt också för sentida läsare. Topelius kan visserligenanvända ordformer, som nu förefaller avvikande, men var helt gångbara imitten av 1800-talet. Exempel på sådana är träd, för trä, d.v.s. virke, samtpluralformerna resultater och ärender. Sammanskrivningar, som allravackraste,allsingen, förroskull – eller särskrivningar: ägande rätten, famns djupavar Topelius inte ensam om.Ett anmärkningsvärt särdrag är den ordföljd som då och då förekommeri novellerna. Topelius placerar olika slag av adverbial på ett mindre vanligtsätt. Några exempel på detta är: … endast späda barnakinder bleknade i förtidbort … (s. 156, 21–22; 1846); … vinden, som slog mot väggen en lossnadlucka … (s. 115, 25; 1846) och Man rådde din tjenare i Vasa att taga vägengenom det inre af landet … (s. 237; 1860).För alla iakttagelser om ortografin gäller reservationen att stavningenkan vara sättarens och inte Topelius, men i allmänhet är den troligen hans.Bara ett par detaljer noteras här: böjningsformer av adjektiv på -sam stavasi början av perioden 1843–1860 med två m: aktsammare, beställsamma,språksamma, vågsamma, våldsamma. Från mitten av 1840-talet förekommerdubbel tecknat m bara sporadiskt. Det helt dominerande skrivsättet ärmed ett m: afundsama, brydsama, retsama, sedesama o.s.v. Troligen följerTopelius här den grundregel som C. J. L. Almqvist formulerade i sin längeanvända rättstavningslära: »alla ord, som innehålla böjningar, sammansättningareller härledningar af grundstafvelsen, tecknas på samma sätt, somdenna». 12 Damm och lamm stavas dam och lam, enligt regeln att dubbeltm-ljudet i slutet av ord och stavelser inte får dubbeltecknas. 13K-ljudet stavas i Helsingfors Tidningar i början av 1840-talet övervägandemed qv i ord som qvinna, beqväm m.fl., därefter överväger stavningen qufrån hösten 1845 till våren 1846. Från september 1846 är stavningen qv konsekventgenomförd. Samtidigt började Topelius undervisa i svenska ochhistoria i privatläroverket Helsingfors lyceum. Högst antagligt hade hanförberett sig genom att studera Almqvists rättstavningslära och börjat tilllämparegeln där att k-ljudet »tecknas alltid med q framför v-ljudet», bådei undervisningen och i tidningen. 14En sammanställning i ett anteckningshäfte visar att Topelius strävadeefter att göra stavningen mera svensk. 1515101520253035273