Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Kommentarer15101520»SimeonLevis resatill Finland»[1900]Finlandframställdti teckningar2011, s. 280(1850)Rein, Materialier tillutredande af Finlandsstatistik 1867, passim;En resa i Finland1873 (talen medasterisk)Statistiskårsbok förFinland1878, tab. 3(1875)Alexandria 20 000Uleåborg 15 000 5 761 6 261 (1855); 8 6797 740 (1865)Kajana 3000 518Brahestad 7000 2 301 2 572 (1859)GamlaCarleby 6000 2 379Jakobstad 5000 1 542NyCarleby 5000–6000 1 154Vasa 20 000 3 665 4 986Kaskö 7000 729Kristinestad 3000 2 404Björneborg 10 000 6 243 7 346Raumo 2 344Nystad 2 890Åbo 25000 17 178 20 000 (1870)* 22 018Torneå 606 691 (1860)Tammerfors 30000 3 207 8 443Tavastehus 12 000 2 581Helsingfors 19 461 32 000 (1870)* 33 602253035Det blomstrande finska näringslivet är betydligt mera diversifierat i novellen än i verklighetens1860. Råvarorna förädlas inom landet och såväl inrikeshandeln som exportengår bra. Det gäller inte bara de traditionella produkterna tjära och timmer, utan förädladelinne varor (s. 248 f.), andra textiler (s. 227, 235, 249), aluminium (s. 237 f., 249), spannmål(233 f., 235), smör (s. 230) och inte minst fiskkonserver. Topelius, som var en passioneradfiskare, placerar ut fiskodlingar och fiskeriindustri över landet: i Uleåborg (s. 229), iNykarleby (s. 234), i Kaskö och Björneborg (s. 237 resp. 238), i Åbo (s. 242) och i inlandet(s. 248 och 250). Sjöfarten hade däremot redan 1860 utsträckts till Asien och Australien,även om Topelius exempel är fiktiva (s. 237, 241, 251). Allt hade alltså inte uppstått iTopelius föreställningsvärld; olika initiativ hade tagits både inom det privata näringslivetoch inom förvaltningen.Med »hvalfiskodlingsanstalten vid Runsala» (s. 241) anspelar Topelius på Erik Julinsoch andra förmögna Åboköpmäns intressen i det rysk-finska valfångstbolaget. Tillsammansmed Rysk-amerikanska kompaniet hade några köpmän i Åbo, med den ovannämnde Erik Julin som ledande namn och med förbigående av Henrik Borgström ochandra affärsmän i Helsingfors, grundat ett bolag 1850 för valfiske i Ochotska havet. Amerikanskafartyg dominerade valfångsten där, till förtret för ryska intressen. Bolaget beslöt1860 att lägga ner verksamheten (Max Engman, »Erik Julin» 2004, s. 22–27). Under rubriken»Hfors Tidningars Kronika» (244.138, pag. 8) har Topelius noterat censuringrepp,bl.a. här: »Hvalfisk… vid Åbo ströks först, men fick sedan gå in. Blott fick icke sägas att346