Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Kommentarer15101520253035Vedergällningens Dag»Vedergällningens Dag. En Händelse» ingick i HT den 19 september–28 oktober 1846,i nio avsnitt. Manuskript saknas. Topelius avsåg att ta med novellen i sina samlade skrifter(Topelius–Bonnier 12/6 1871), men den har inte tryckts om.»Vedergällningens Dag» är Topelius bud på sensationslitteraturen och hans mest hejdlösanovell. Den omnämns varken av Vasenius eller av Nyberg, vilket i sig är anmärkningsvärt.»Vedergällningens Dag» var troligen inte aktuell för återutgivning inom ramen förVinterqvällar, eftersom den inte förekommer i avskrift. Vasenius och Nyberg kan därför havalt att förtiga novellen. Antagligen ansåg de att motivet, falskspelare på jakt efter pengaroch hämnd i Helsingfors ryska badsocietet, är under Topelius värdighet. Gunnar Castréntar däremot upp »Vedergällningens Dag» i en artikel om huvudstaden i 1800-taletsskönlitteratur. Han sätter in novellen i dess litterära tradition: »Innehållet visar, att Topeliustagit intryck av den storstadsskildring, som vuxit fram ute i Europa, den som skapatsav Dickens och Balzac och fortsatts av bl.a. Eugène Sue och Dumas d. ä. och i Sverige fickrepresentanter i Blanche, Almqvist och Ridderstad. Det hade naturligtvis sina svårigheteratt göra det lilla Helsingfors till en syndens och lastens håla i stil med det Paris ellerLondon, som skildrades av de franska och engelska författarna, men det exotiska brunnslivetom somrarna tycktes dock erbjuda vissa möjligheter.» Castrén tillägger att i frågaom »rafflande och osannolikt innehåll kan berättelsen tävla med vilken följetongsromansom helst». Skildringen av Helsingfors har intresse, anser Castrén. Han lyfter också framde snabba växlingarna mellan helt olika miljöer, från förfallet på Skatudden till furstinnanseleganta våning, som exempel på Topelius »förkärlek för kontrastverkan» (Castrén,»Helsingfors i 1800-talets skönlitteratur» 1958, s. 253 ff.).Ordet »Händelse» i undertiteln kan läsas som en genrebeskrivning. Goethe har i ettsamtal med Eckermann om ett prosastycke sagt: »… wir wollen es die Novelle nennen,denn was ist eine Novelle anders als eine sich ereignete unerhörte Begebenheit» – vad ären novell annat än en händelse som ingen har hört om tidigare (29/1 1827; Goethe, SämtlicheWerke 19, s. 203). ’Unerhört’ betyder också oerhört, och »Vedergällningens Dag»representerar både något nytt och något ganska oerhört bland Topelius noveller.Topelius spelar på läsarnas nyfikenhet genom att genast i början tidfästa novellen till»början af September», månaden hade hunnit till den 19 när första avsnittet lästes i tidningen.Efter att ha inlett med ett panorama över esplanaden med skvallrande stadsboroch en vild jakt från Salutorget över Skillnaden mot Kaserntorget, allt lätt igenkännligt åtminstoneför helsingforsarna, ägnar Topelius hela tredje avsnittet åt att presentera skurkenGulkins förflutna. Han använder här en stil som tar fasta på innehållets drag av dröm ellersyn och som avviker från resten av novellen – däremot påminner berättartekniken i avsnittetom Eugène Sues i kapitel åtta, »Le rêve», i tredje delen av Paris’ mysterier där skurkenkonfronteras med sina missgärningar. Sue utformar kapitlet som en dröm. Topelius återgåri följande avsnitt till den händelsemättade framställningen i snabbt tempo och medmånga repliker. Berättelsen är dramatisk och påfallande visuell.Jukka Sarjala uppmärksammar att enstaka scener är situerade i S:t Petersburg, men attde i motsats till de helsingforsiska miljöerna saknar lokalfärg (Sarjala, Salonkien aaveet,s. 96 f.). Topelius behärskade den melodramatiska stilen, anser Sarjala och påminner omtävlingen med Berndtson (se kommentaren till »Bruden», s. 320). Möjligen inspireradesTopelius av stilen i Berndtsons novell, föreslår Sarjala (ibid., s. 104). Men man frågar sigvarför Topelius skulle ta omvägen över Berndtson, när han kunde gå direkt till de gemensammaförebilderna. Som hos Sue låter Topelius händelserna utspela sig i socialt och i nå-324