Noveller - Zacharias Topelius Skrifter

Salig Fänrikens Tofflorsedlar Pehr nu framdrog eller rättare med foten framskuffade, ty han ansågsina fingrar för goda att vidröra dessa motbjudande föremål. Det var saligfänrikens tofflor, han kunde ej tvifla derpå, men han måste tillstå för sigsjelf, att dessa oformliga, tunga och mögliga plagg med större skäl kundetagas för galoscher gjorda åt en elefant. Faster Grete Charlottes beskrifninghar redan gifvit läsaren en föreställning om de i sitt slag märkvärdiga tofflorna,och vi tillägga blott, att mögel, fukt och dam gjort dem ännu myckettyngre och styggare, än de voro för elfva år sen, då fänriken gick i dem.Pehr fick nu den idén att han skulle retas med lilla Rosa och skickahenne tofflorna, väl emballerade, till present. Han såg sig derföre om efternågot att bära dem uppå och fann slutligen en värja stå bredvid kakelugnen.Med mycken varsamhet trädde han nu tofflorna innanför hvarandraoch sedan på värjan samt bar dem på detta sätt ut ur kammaren, somhan noga läste. Men då han nere i farstun hörde fruntimmerna hviskasinsemellan, instack han tofflorna i en liten skrubb, hvars dörr vette åtvindstrappan.Pehr var rätt nyfiken att höra, om Ebba Lovisa skulle stå fast vid projektetatt bädda sin trottsige kusin uppe i vindskammaren. Men långt derifrån,var hon den första att förklara hela förslaget som en dårskap och enträgetafråda Pehr från att sofva deruppe. Pehr visste ej hvad han skulle tro. Allafruntimmerna voro synbart uppskrämda och lilla Rosa mest af alla; de hadebeslutit att icke sofva i sängkammaren denna natt, och Pehr skulle ha förorsakatdem en dödlig ångest genom att stå fast vid Ebbas förra projekt– något hvartill han dessutom ej hade särdeles lust sjelf, om man får sägasanningen. Och derföre – om ursäkt, högtärade läsare som väntat eder enden allrarysligaste spöknatt uppe i den graflika vindskammaren! – derförebegaf det sig nu helt enkelt så, att Pehr, likasom det öfriga sällskapet, sof sinnatt i god ro dernere, utan att man mera hörde något besynnerligt gåendederofvanifrån.Deremot inkom faster Grete Charlotte, som alltid var tidigast i rörelse,morgonen derpå med mycken häpnad in till majorskan och berättade attdet troligen varit tjufvar på vinden i natt. Pigorna hade hört det springamed stor ifver upp och ned för vindstrapporna och i den lilla skrubben, derman vanligen förvarade qvastar och damborstar, hade hörts ett släpandeoch pustande, likasom någon velat draga med sig en tung kropp och ickeförmått. Denna underrättelse satte hela huset i rörelse. Man undersöktevind och skrubb med största noggrannhet, men ingenting sågs vara bortkommet.5101520253035199