Untitled - Åbo Akademi

5.4 Biografins kön
Forskningskonventionen hittills har visat ett klart mönster: manliga historiker skriver
om ”stora” män – ofta med ”privacy left out”. Omvänt har kvinnliga historiker forskat
om kvinnor – företrädesvis inom ett socialhistoriskt paradigm och med ”politics left
out”. Undantagen från detta könsbundna mönster är få. Vi kan konstatera att män
sällan skriver om kvinnor, kvinnor biograferar sällan män. Skillnaden ”politics in/
privacy out” kan förstås delvis handla om den naturliga styrning som emanerar ur det
biograferade subjektet och medföljande empiriskt källmaterialet men könsfördelningen
vid val av biografisubjekt är eklatant. 236
Postfeministiska tankar om könet som konstruktion eller maskerad verkar i
förstone inte fruktbart applicerbara när det gäller Birgitta och biografierna över henne.
Anakronismen i perspektivet sticker i ögonen när man försöker närma sig en medeltidskvinna
som Birgitta där biologiska självklarheter noteras som gudomligt sanktionerade
och psykosociala könsroller aldrig introduceras i den kritiska reflektionen. Vi är mentalt
långt borta från Christine Pisans ”förfeminism” när vi stiger in i Birgittas tankevärld.
Däremot inträder ju Birgitta med entusiasm och absolut lydnad i en inskriven och
etablerad retorisk roll: änkevisionärens. Konstruktionen där är däremot inte explicit
könsbunden utan snarare kontextuellt bunden till bibliska profetgestalter, män som
kvinnor i revelatio continua-traditionen. Den religiös-retoriska konstruktionen överlappar
den könsbaserade. I vilken mån den medeltida kvinnliga visionären och profeten är en
manlig konstruktion kan däremot diskuteras. Feministkritiken mot det kvinnliga som
osynliggjord ”infrastruktur” i samhällskulturen är ett annat relevant perspektiv på de
kvinnliga medeltidsvisionärerna och profeterna. I viss mån kan det vara givande att
närma sig Birgittas texter och livskontext med en feministiskt genomtänkt och
dekonstruerande tolkningskategori, vilket till exempel Ebba Witt-Brattström gör. 237 Om
tolkningen fogar något till vår biografisk-psykologiska förståelse som inte sagts i andra
ord redan är diskutabelt. Men om man komparerar Birgittas för- och efterprofetiska tid
i en feministpsykoanalytisk tolkning ser man kanske stråk av strävanden mot en
hemkomst till ett subjektivt agerande ’jag’. Vägen från ”afasi” till att bli ett ”talande
subjekt” – för att tala med Luce Irigarays ord – är eventuellt en testbar hypotes inför
Birgittas individuationsutveckling, vilket jag kommer att gå närmare in på i samband
med biografianalyserna. 238
Är biografier könlösa? Inte om vi tror på Adrienne Richs tillbakablick på kvinnors
inlevelsemöjligheter i det förflutnas individhistoria:
As women our relationship to the past has been problematical. We have been every
culture´s core obsession (and repression); we have always constituted at least one-half, and
are now a majority, of the species; yet in the records we can barely find ourselves. 239
236 Jensen, 1992, s. 124.
237 Witt-Brattström, Ebba, ”Den (o)heliga Birgitta av Sverige”, Könets mörker, Stockholm 1993, s. 50-63.
238 Jfr Björk, Nina, Kvinnlighetens maskerad, 1996 och Irigaray, Luce, Könsskillnadens etik och andra texter,
Stockholm 1994, s. 61-75, baserat på intervju om Irigarays Speculum, de l´autre femme, Paris 1974, och Butler,
Judith, Gender Trouble. Feminism and Subversion of Identity, 1990.
239 Rich, Adrienne, Of Woman born, New York 1986, s. 86.
94