Untitled - Åbo Akademi

109
clarissorna, fick ett kloster (det enda i Sverige) vid St:a Clara kyrka. I fortsättningen,
under hela 1300-talet, kvarstod kopplingen kungamakt och franciskaner i Sverige – en
koppling som delvis berodde på kungens intresse för städernas utveckling där franciskanerna
hade etablerat sig starkt. Årtiondena efter Magnus Ladulås' död (1290) blev en
kampfylld tid för kyrkan. I stridens centrum stod Uppsala ärkestol, som förde ett
tvåfrontskrig mot både den svenska regeringsmakten och ärkestiftet i Lund. Generellt
kan man konstatera att kyrkan under 1300-talet steg för steg flyttade fram sina
positioner genom att ideologiskt stöda det sakrala kungadömets representanter i deras
maktstrid med stormansfamiljerna. 26
Kvinnorna kom tidigt att spela en viktig roll för kristendomens utbredning. De
bidrog aktivt vid grundandet av kloster samt var verksamma som donatorer till kloster
och kyrkor. Av alla donationer till kyrkan i Sverige före 1280 gjordes en tredjedel av
eller för kvinnor. Detta var till en början inte alldeles ofarligt. Rika änkor och ogifta
arvtagerskor levde inte alldeles riskfritt om de mot släktens vilja donerade för mycket till
kyrkan. St. Helena av Skövde och St. Margrethe av Roskilde till exempel mördades av
sina släktingar, troligen p.g.a. sitt flitiga donerande till kyrkan. Att kvinnorna, både i
Norden och Europa, var de första att acceptera den nya kristna läran kan delvis bero på
tankarna om jämställdhet, individens egenvärde och ansvar. Människosynen blev mer
individcentrerad och mindre beroende av släkt och samhällsposition. Förbudet att sätta
ut barn infördes och – åtminstone i teorin – förbjöds äktenskap mot kvinnans vilja.
Förbudet mot tvångsäktenskap inverkade antagligen mest på förhållandena för kvinnor
ur den lägre samhällsklassen. För de högre samhällsklasserna var det viktigt att kunna
slå ihop sina förmögenheter gentemot den framväxande centraliserande kungamakten.
De kristnas plikt att hjälpa varandra kan också ha inneburit en social och ekonomisk
trygghet för kvinnor som saknade möjlighet till egen försörjning, framhåller Birgit
Sawyer. 27
Klostren grundades av kungliga personer, andliga och världsliga stormän för
kvinnor av deras egen släkt och status. De blev ingen tillflykt för fattiga, annat än i
egenskap av tjänstefolk och arbetskraft. Kvinnor gick inte alltid frivilligt i kloster; många
placerades där av taktiska skäl med tanke på familjeegendomen. Klostren var öppna
även för dem som inte ville avlägga klosterlöften. Genom s.k. provent kunde man köpa
sig underhåll och vård på ålderdomen. 28
Trots att patriarkala grundstrukturer kringgärdade kvinnornas liv var deras
ekonomisk-rättsliga ställning tämligen stark i det medeltida Skandinavien – åtminstone
när det gällde den jordägande klassen. Uppgifter om deras liv kan vi hitta i källmaterialet
tack vare äktenskapets strategiska betydelse för den ekonomiskt aktiva överklassen. För
kvinnorna utanför de högre samhällsklasserna varierade levnadsvillkoren kraftigt.
Alltsedan vikingatiden var släktskapssystemet övervägande bilateralt. Olika system
existerade sida vid sida, framhåller Birgit Sawyer. Överallt kunde kvinnor bli ägare till
jord genom hemgift, morgongåva eller arv. I lagarna fanns två principer för kvinnors
arv: enligt den ena ärvde endast broderlösa döttrar, enligt den andra delade döttrar och
26 Om kyrkopolitiken se Brilioth, 1948, s. 130-154, samt Andræ, Carl Göran, Kyrka och frälse i Sverige under
äldre medeltid, Studia historica upsaliensia, Uppsala 1926.
27 Leyser, Karl, Rule and Conflict in an Early Medieval Society, London 1979, s. 64 samt Sawyer, Birgit,
”Familjen, förmögenheten och fromheten”, Manliga strukturer och kvinnliga strategier. En bok till Gunhild Kyle,
red. Sawyer, B., och Göransson, A., Göteborg 1987, s. 62-78. Som tilläggsinformation kan sägas att biskop
Brynolf skrev officiet ”Västergötlands ros” om Helena. Se Ohlander, A-S. och Strömberg, U-B., ”Vad
innebar kristendomen för kvinnorna?”, Tusen svenska kvinnoår. Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid, s.
19-21.
28 Sawyer, 1992, s. 91-96 samt Norborg, Lars-Arne, Storföretaget Vadstena kloster, Lund 1958, s. 66.