Untitled - Åbo Akademi

424
predikant bildar underlaget för Lundéns beskrivning av Birgitta. 6 Harmoniseringen av
Birgitta genomförs konsekvent: i henne finns inga mänskliga svagheter. Den hårda och
oförsonliga sidan, det överspänt religiösa och högmodet, som de flesta (också
beundrande) biografer inte dolde i personporträttet, blundar Lundén för. Till och med
visionerna av skräckinjagande rättegångar ser han som utryck för ”sierskans starka
människointresse”. 7 Distansen till huvudpersonen och källmaterialet är obefintlig;
visionerna ses som gudomliga uttryck av övernaturligt ursprung. Lundén skriver i
samma anda som kanonisationsprocessens bokstav; de hårt formulerade botgöringspredikningarna
bevisar bara ”äktheten av hennes gudomliga ursprung”. 8
Den biografiska tekniken i Tryggve Lundéns porträtt är identisk med Emilia
Fogelklous biografik. Långa interpoleringar av Birgittas egna texter tätar ihop
berättelsen. Avbrott görs endast inför biografens kommentarer, hänvisningar till Acta
eller beundrande konklusioner om Birgittas karaktär. Jag ser ändå noterbara skillnader.
Fogelklou etablerar en samtidshorisont och en historiehorisont. Medeltiden är en
annan, och kognitivt främmande, omvärld med andra kontextförbindelser inom sitt
epokfält. Fogelklou försöker faktiskt utföra en diskursanalys och skissa en historiskt
bestämd intertextualitet. Hon följer sin huvudperson in i smärtsamma känslor och
problematiska relationer. Och, framför allt, hon håller fast vid Birgittas egen livslånga
kamp med sina sämre sidor ända fram till slutet. Lundén utgår från en oproblematiserad
uppfattning om historisk tid; hans Birgitta rör sig som en tidlös ande från sin samtid in i
vår tid. Inga psykologiskt tecknade mönster och utvecklingslinjer kan skönjas. Vi
märker dessutom den totala avsaknaden av komplikationer i huvudpersonens relationer
och ett förtigande av komplexiteten i hennes psyke. 9
Lundén menar att vi redan hos det lilla barnet kan spåra en förmåga att se
”jordiska handlingar i ett evighetsperspektiv”:
Hon måste ha varit outtröttlig denna lilla flicka, att samla intryck från yttervärlden i sitt
mottagliga sinne, för att i all stillhet göra sina egna omdömen och slutsatser. /…/ Den
unga Birgittas varma, men icke överspända religiositet (givetvis närd genom gudstjänstbesök,
predikningar, legenders återberättande) hade ingivit henne en önskan att leva i
jungfrulighet. 10
Under hela sitt äktenskap ägnade Birgitta sig åt sitt flitiga bruk av sakramenten, ett
innerligt böneliv och ett lika intensivt studium av kyrklig litteratur. ”Den storartade
fattig- och sjukvård hon bedrev bland landsbygdens proletariat kan både betraktas som
utslag av kristlig kärlek och som ett vittnesbörd om starka sociala intressen. 11 Den
6 Lundén, 1955, s. 165, 176.
7 Lundén, 1955, s. 181-186.
8 Lundén, 1955, s. 154-155, 179, 187.
9 Jfr analysen ovan av Fogelklous biografi. Ytterligare skillnader kan läggas fram. Hos Lundén ser vi en
genomgående eulogism. Han artikulerar inga reflektioner om den egna rollen som forskare/biograf. Han
ställer inga frågor/visar ingen nyfikenhet inför det biografiska källmaterialet. Biografin saknar dessutom
vetenskapliga tolkningsmönster, något som infördes genom religionspsykologiska reflektioner hos
Fogelklou. Inga revisionistiska raster läggs över tolkningen, vilket Fogelklou gjorde för att markera sig själv
som självständig biografisk tolkare.
10 Lundén, 1955, s. 150-151.
11 Lundén hänvisar här till samtida vittnesmål men företar ingen tendenskritisk analys av kanonisationsmaterialet.
Inga försök görs för att finna den samtida intertextualiteten eller parallelliteten till andra
texter. Ingen examinering av schabloner eller insikt om det retoriska i revelationsgenren antyds. Lundén,
1955, s. 153. Enstaka handlingar, uttalanden eller verksamhet betraktas som liktydiga med karaktär.