Untitled - Åbo Akademi

338
sammanfattar sin livsåskådning misstror han mänsklighetens väg mot en lycklig framtid.
Han talar om en allt svagare idealism, en alltmer avmattad religiositet; det fanns
anledning att tro att mänskligheten kanske hade sett sina bästa dagar. En tilltalande
framtid för mänskligheten är omöjlig om samhället inte innehåller ett mått av mänsklig
godhet, gärna kombinerat med metafysiska föreställningar, summerar han.
Man kan konstatera att resultatet för många människor av till exempel idealismens eller de
religiösa fantasiernas förtunning blir att livet blir ännu fattigare hur mycket vi än kanske
om några hundra år får att äta, än det har varit för grupper som har varit goda
konsumenter av intellektuella och religiösa illusioner. 520
I När skymningen faller talar Tingsten explicit om sina ”religiösa tendenser”. 521 Han är
mån om att betona att han inte tror på en ”domare i höjden” eller andra ”religiösa
läror”. Han bekänner ändå sin starka drift till religionens primära frågor: svårigheten att
själv sona sina fel och att överhuvudtaget nå försoning om ingen finns som dömer
oss. 522
Tingsten var ingen ropande röst i öknen. Under 1960-talet förs de etiska och
moraliska livsåskådningsfrågorna med förnyad emfas in i den samhällspolitiska debatten.
I bakgrunden låg bland annat en Gymnasieutredning från 1963 med förslag om
reducering av ämnet kristendom på gymnasienivå. Förslaget enade de kristna organisationerna
i en kritisk opinionsbildning. Samkristna skolnämnden grundade. Kort senare
tillkom ett särskilt kristligt politiskt parti, KDS. 523
Inställd mot samtidsdiskussioner och det politisk-ideologiska läget ter sig Sundéns
bild av Birgitta som en beställning av samtiden. Domaren, himlen, skärselden och
helvetet är internaliserade i människan i Sundéns religionspsykologiska tolkning. 524
Birgitta kämpar minst lika ångestfyllt som Tingsten med frågan om försoning och om
möjligheten att sona sina tidigare syner och försummelser. 525 Ekonomisk jämlikhet och
välfärd kan inte skapas per automatik av det ena eller det andra ideologiska systemet;
den enskildes vilja att avstå och dela med sig krävs som medskapande faktorer. Vad
som fordras är säger både Tingsten och Sundén: mänsklig godhet kombinerad med
metafysiska förställningar. Den enskildes förnyelse inifrån blir ett imperativ. Sundéns
psykobiografi visar hur människan genom religiös mognad kan växa till medskapare av
det goda och jämlika samhället. Religionen är ingen lära. Religionen är en livskraft och
en helhetsattityd som samhället inte kan undvara om välståndet skall kunna
permanentas och expandera. 526
Sundéns psykobiografiska verk från 1973 kännetecknas dels av att arbetet baseras
på vetenskaplig kunskap om Birgitta. Fakta är givna men tolkningen är självständigt ny.
Författarens kommunikation med läsarna är samtidsaktuell. Även om den närvarande
tiden i viss mån kunde avläsas i de tidigare biografierna var dessa mer internt slutna
kring sitt eget forskningsmål. I Sundéns psykobiografi finns en transparens mellan
kunskap och samhälle. Antagligen följer detta av det vetenskapliga systemskifte som
520 Referatet här av Tingstens tankar återgår på ett radioprogram i Sverige Radio 26.9 1972. Citatet återges
genom Lundborg, 1991, s. 157.
521 Tingsten, Herbert, När skymningen faller, Stockholm 1970, s. 352.
522 Citerat genom Lundborg, 1991, s. 159 där en TV-intervju från 14.9.1970 i Sveriges television refereras.
523 Birgersson, Bent Owe, m. fl., 1981, s. 239, 251-252.
524 Sundén, 1973, t.ex. s. 196-198, 202-205.
525 Sundén, 1973, s. 37-39, 202-205, 213-214, 221-222, 228.
526 Sundén, 1973, t.ex. s. 228-229.