Untitled - Åbo Akademi

430
ras genom bildmaterialet och kyrkoarkitekturen i Rom. Oscillationen mellan omvärld,
historisk realia och livet i Rom och inom katolska kyrkan väger tyngre i texten än det
rent biografiska materialet. Birgittas inverkan på samtidskonsten utgör ytterligare ett av
bokens temata. 45 Cesarini presterar inga vetenskapliga klargöranden men hans idé är
konceptuellt intressant.
Den hagiografiska tonen anslås redan inledningsvis i Den heliga Birgittas Rom av
Cesarini:
I första hand avser boken att klarlägga de platser som Birgitta har ”helgat” genom sin
blotta närvaro, naturligtvis främst kyrkor med de otaliga krucifix som talat till henne eller
framför vilka hon har tillbringat många timmar i bön. 46
Cesarini omtalar ofta Birgitta i ordalag som ”vårt helgon” eller ”vårt kära helgon”.
Katarina är hennes ”förtjusande dotter”. Inte enbart Birgitta är omgiven av helighet, allt
det materiella har helgats genom henne. Uppenbarelserna, reliker och fresker, mosaiker
och statyer fortsätter att levandegöra henne. Som det äldsta minnesmärket lyfter
Cesarini fram Colosseum ”ty där utanför blev hon sedd gående upplyft från marken
med ansiktet lysande som solen”. Det yngsta minnesmärket är marmorstatyn från 1991
av den extatiska Birgitta utanför Peterskyrkan. Cesarinis historie- och miljösyn är
transcendentalistisk. I Rom, evig och tidlös, går olika epoker in i varandra och ”2 750 år
smälter samman i en och samma enhet; Rom”. 47
Cesarinis understryker Birgittas profetiska gåva och människokännedom. Hon
visste mycket om både sig själv och andra. Hon är en riktig gammaltestamentlig profet:
börjar med hårda ord men slutar alltid med nåden. Hennes envisa tålamod och
förtröstan skänktes henne genom uppenbarelserna: genom dem fick hon veta vad som
var rätt eller fel och vad som skulle ske i framtiden. Revelationerna blev hennes inre
kompass. Sedan styrde hon sitt liv efter de gudomliga budskapen. Biografens beundran
är eklatant: ”Fanns det något hon inte lyckades åstadkomma” skriver retoriskt. 48
De övriga hagiograferna i detta kapitel nöjer sig med att se Birgitta och hennes
gärningar i hennes egen samtid samt beundra tidlösa kristna karaktärsdrag för att
framställa henne så helgonlik som möjligt. Cesarini svingar sig högre: han skapar en
hagiografisk historietolkning. Genom att läsa Uppenbarelserna mot händelser i historiens
framtid ser han uppfyllelsen av Birgittas profetior i till exempel Lateranfördraget
från 1929. Genom detta georeduktionistiska fördrag antyder Cesarini att Birgittas
klarsynta och realistiska budskap äntligen efter sex hundra år har gått hem:
45 Cesarini, 1999, s. 28-29, 38-41, behandlar revelationernas omvälvande influenser på framställningen av
födelsen i Betlehem och i pietàmotivet.
46 Cesarini, 1999, ”Förordet”.
47 Cesarini, 1999, s. 10,61.
48 Cesarini, 1999, s. 11, 15, 36. Entusiastiskt tror Cesarini också på Birgittas klärvoajans. Se t.ex. s. 25 där
påven Clemens VI:s död omtalas. ”Birgitta visste det!”, utropar Cesarini. Utropstecknen är många i denna
bok.