Untitled - Åbo Akademi

och leder, som Inger Larsson påpekar, till enorma epistemologiska konsekvenser. 246
Skillnaden mellan självbiografi och biografi är enligt Stanley att:
Biographical form is much less easy to subvert, to extend, to play with, than
autobiographical form because it is founded upon and makes central use of positivist
foundationalist and realist assumptions and rethorical stances. 247
Biografens subjektivitet får därmed en framträdande position i Stanleys biografiteoretiska
resonemang. Subjektiviteten anses så betydelsefull att hon efterlyser en självbiografisk
redovisning i biografin för att illuminera framväxten av den biografiska tolkningen.
Den självbiografiska redovisning hon insisterar på skall innefatta relationen mellan
biograf och biograferad och utvecklingen av förhållandet dem emellan för att belysa
den processuella framväxten av förståelsen. Rent teoretiskt ser hon nämligen ingen
möjlighet att skilja biografin från självbiografi och fiktion. Genom en perspektivistiskt
redovisad subjektivitet skulle själva biografiprocessen blottläggas. Stanley nöjer sig inte
med bara en redovisning av slutprodukten. Hon beskriver själv sin arbetsmetod som
kalejdoskopisk och menar att det sättet att arbeta är mer feministiskt än ett mikroskopiskt
närmelsesätt där sanningsvärdet stöder sig på materialinsamlingen. 248
En ofta underliggande tes vid studiet av historisk eller biografisk text är mäns och
kvinnors olika jaguppfattning och de följder detta får för historiesynen och den biografiska
texten. I biografier och i manlig filosofisk och psykologisk tradition framställs
bilden av jaget i kulturen som en bild av den manliga positionsbestämningen. Det visar
ett jag som är sammanhängande och autonomt. Det skapar ett jag som blir tydligt när
det avgränsar sig mot omvärlden. Det intar en väldefinierad plats i förhållande till den
större historien, i de minsta myterna och i teorin. Konstruktionen av det kvinnliga
subjektet ser annorlunda ut, både i filosofin, historien, psykologin och i litteraturen. Det
är ett jag som saknar både transcendens och autonomi. Det äger ingen enhet. Det
saknar en fast förankring i historien: å ena sidan ett partikulärt och privat jag, å andra
sidan universellt och tillförordnat naturen snarare än historien. 249
Att livliga feministiska teoridiskussioner har vuxit fram ur den vitala anglosaxiska
biografitraditionen är knappast förvånande. En del av den epistemologiska och
ontologiska debatten finns sammanställd i antologin All Sides of The Subject (1992) där
feministbiografikens särdrag och särmetoder diskuteras. 250 Flera av skribenterna i
antologin tar fasta på kvinnobiografiernas emancipatoriska kraft. Också feministbiografins
auktoritetsstörtande potential accentueras. Biografin som genre problematiseras
däremot inte alls i antologin. Det verkar råda ett slags konsensus om att en biografi är
”fiktion under ed”. Biografier över kvinnor ”skall skrivas under dubbel ed: biografen är
edsvuren under både data och kvinnans ställning i historien”. De vetenskapssociala
aspekterna verkar dessutom vara underförstådda, d.v.s. att vetenskap formas och färgas
246 Stanley, Liz, The Auto/Biographical I. The Theory and Practice of Feminist Auto/Biography, Manchester 1992, s.
86.
247 Stanley, 1992, s. 249.
248 Stanley, 1992, s. 86, 136, 178. Se även Larsson, 2003, s. 33-34 där den feministiska biografiteorin
resumeras i förhållande till den övriga biografipoetologiska diskussionen.
249 Richard, 1999, s. 62.
250 All Sides of the Subject. Woman and Biography, ed. Theresa Iles, New York 1992.
97