Untitled - Åbo Akademi

309
År 1920 utkom även en annan, vittsyftande, ansats till historiefilosofisk analys och
forskningsprogram för humanvetenskaperna: John Landquists Människokunskap – En
studie över den historiska och konstnärliga kunskapen. En mera bjärt kontrast kan man
knappast tänka sig till den frambrytande weibullianismen än Landquists etablering av
intuitionen som förklaring till människornas empiriskt givna gemenskap samt hans
tanke att just denna intuitionslära skingrar den skepsis, som ofta uttalas inför den
historiska människokunskapen. 369 Fogelklous avgörande kunskapsfilosofiska inspiration
kom kanske ändå från filosofen Hans Larsson. Här hittade hon, enligt Claudia Lindén,
en brygga mellan intellekt/empiriskt grundat tänkande och tro för den huvudfråga
hennes liv skulle komma att kretsa kring: sökandet efter en gemensam nämnare i livets
botten som kan upptäckas även utan spekulation. Fogelklou stod mitt i tidens korsdrag;
hon ville varken ha ”en tro utan vetande eller ett vetande utan tro”. 370
Emilia Fogelklous Birgittabiografi exemplifierar den inkännande psykologiska
process, som blev föremål för vetenskaplig iakttagelse, allt från 1800-talet med Herders
ord: ”Der empfindene Mensch, fühlt sich in alles, fühlt alles sich heraus und drückt
darauf sein Bild, sein Gepräge” till Landquists utredande av begreppet och skillnaden
mellan association och inkännande, där Th. Lipps estetiska lära (som en psykologiserande
utveckling av Schopenhauers kontemplationslära) utgör den intellektuella och
teoretiska bas Landquist använder i sin strävan till att göra gränsöverskridningen mellan
konst och vetenskap möjlig. 371 Detta synsätt dominerar hela bilden av Birgitta i
Fogelklous levnadsteckning. Den biograferades intuition och konstnärlighet lyfts fram
som klarsynens premisser i hela hennes vakna och sensibla väsen. Enhetssynen på
kärleken som genomströmmar bilden av Birgitta känns också som ett arv från
Schopenhauer. 372 Samtliga stadier i den samtida tyska biografiken flimrar förbi hos
Emilia Fogelklou. Herders metod, d.v.s. att studera ord, gärningar och de skrivna
verken för att finna själen och foga alltsammans till en bild som förenar det yttre och
det inre är en igenkännbar metod. Uppspjälkningen i vita activa och vita contemplativa
konstituerar Fogelklous biografisk-psykologiska tolkningskoncept. Hon skriver att den
ena sidan av Birgittas väsen alltid driver henne över till den andra. Biografin som karta
över en högre verklighet, den andliga världen, och fokuseringen på siaren och de stora
personligheterna är kongruent med den tyskinfluerade förförståelsen inför val av
biografiobjekt och medföljande tolkning av individ och tillvaro. Också metoden,
verkläsningens tillräcklighet för biografisk förståelse, korrelerar med sekelskiftets tyska
biografik. 373
Före kriget hade Henri Bergsons intuitionsfilosofi utgjort ett dominerande inslag i
svenskt kulturliv. Fogelklou entusiasmerades av vitalismen, men noterade ensidigheten.
I ett föredrag presenterade hon en självständig översikt av den franske filosofens tankar
och sin kritik mot dem. Själv ville hon lyfta fram religiösa och psykologiska analogier till
hans tänkesätt. Hon såg likheten till bön i fokuseringen på väsendets inre samling när
man ”vänder sitt jag inåt och ställer sig i den levande tidens strömdrag”. Tidsuppfattningen
är kongenial till Bergsons tankar: ”Evigheten är ej fjärran, den är mitt ibland
369 Landquist, John, Människokunskap, Stockholm 1920, s. 245-248.
370 Jfr Bergman Andrews, 1999, s. 69.
371 Landquist, 1920, s. 138-171. Jfr Fogelklou, 1919, s. 84-85, 96-97, 210-211, 226-228.
372 Fogelklou, 1919, t.ex. s. 29, 96-97, 201-202 samt Bergman Andrews, 1999, s. 194.
373 Jfr Larssons översikt av den tyska traditionen i ”Biografiforskning: poetik, politik eller panorama?”
Larsson, 1989, s. 28-29.