Untitled - Åbo Akademi

323
en delaktighet i de kristna människovärden som impliceras i porträttet. 440
Framställningen bygger på elliptiska slutledningar där vissa värdepremisser förutsätts.
Fogelklou avvisar indirekt både det empiriska och normativa objektivitetsproblemet:
hennes vetenskapssyn och kunskapsideal rör sig inom ett annat fält än det renodlat
vetenskapliga. Att hon djupdyker in i det ovetbara underlättar inte ansatsen. 441
Kompletteringsmetoden aktualiseras som ett både narrativt och epistemologiskt
problem i denna biografi. Madelénat ansåg att fylliga, suggestivt levande biografiberättelser
bevisar kvalitet. Det biografiska slutresultatet är om inte alltid fiktion så
åtminstone en berättelse byggd på gissningar. Den nyskapade verkligheten i biografin
speglar, enligt Madelénat, historikerns förståelse, skribentens skicklighet och moralistens
förmåga till genomträngning. I så fall skulle estetiskt suggestiv analys och livfull
framställning uppväga brister i källkritik och metodisk stringens. De metodiska krav,
som uppställdes för litteraturhistorien i 1950-talets polemik, var enligt Lars Lönnroth
desamma som gällde för historikerna: kritisk prövning av källorna, klara
problemställningar, noggrant underbyggda hypoteser samt en tydlig och klar
terminologi. 442
Avsikten med min avhandling är inte att göra en detaljerad källgranskning av
biografierna, men några stickprov kan visa vad en alltför okritisk källhantering innebär
för Birgittabilden. Detta gäller i synnerhet Fogelklous jämförelse mellan Birgittas barn-
och ungdomstid, om vilken vi vet ytterst litet förutom det delvis stereotypa legendmaterialet.
Samma sak gäller Fogelklous fokusering på Birgittas barmhärtiga moderlighet
genom hennes upprättande av sjukstugor och omhändertagande av prostituerade, något
som saknar källhistoriska belägg i den skala verksamheten framställs i denna text. Ulfs
begravning, parets gemensamma klosterstiftelse och Birgittas ärvda ägodelar efter
makens död är andra okällkritiskt hanterade detaljer. Birgittas tid i Alvastra, klosterbyggandet,
orsaken till att hon lämnade Sverige utbroderas likaså med spekulationer
som Fogelklou spinner alltför vida nät kring. Ytterligare bör man betrakta skildringen av
relationen mellan Birgitta och dottern Karin med försiktig skepsis. 443
Ett större problem i biografin är den okritiska användningen av legend- och
kanonisationsmaterialet. Allt i revelationerna ses som kvarlevor i form av ett slags
dagboksanteckningar. Fogelklou söker den stora syntetiska helheten. I de fall (ytterst
sällan!) kritiska observationer artikuleras inför källorna föranleds kritiken av ett slags
allmänt sunt förnuft, inte av kritiskhet mot källorna som sådana eller en vaksamhet
inför tendensproblemen. 444 Den kompetens som källkritiker obetingat gör anspråk på är
440 Hermerén konstaterar att man kan finna en forskares vetenskapsideal genom att analysera de kriterier
som formuleras för bra, föredömlig eller respektabel vetenskaplighet beträffande problemval,
problemformulering, datainsamling, databearbetning, hypotesprövning, metodik och teoribildning.
Kompletterande kan man undersöka hur resultaten av forskningen presenteras. Hermerén, 1972, s. 57, 205.
Beträffande det första är Fogelklous ansatser inte föredömliga i vanlig vetenskaplig mening. Beträffande
den andra analysnivån, d.v.s. resultatpresentationen, är texten sin egen fånge i retorik och språkliga
överdrifter.
441 Hermerén, 1972, s. 178, 187ff. Man kan kritisera detta eftersom forskningen indirekt ”förser en politisk
propagandacentral med ideologiskt användbara argument” om vi relaterar denna Birgittabild till samtidens
kvinnosakskamp.
442 Lönnroth, Lars, Dagens Nyheter 6.6.1959: ”Litteraturforskarens uppgifter” i en metodpolemik med Sven
Stolpe.
443 Kapitlet om barndomen (där inga tillförlitliga källor om Birgitta finns) är problematiskt i sig. Fogelklou,
1919, s. 27-56, 84, 87-91, 94, 121-127 samt jämför dessa med Klockars, Birgit, Birgittas svenska värld,
Stockholm 1976, s. 32-42, 109-118, 156-171 och Furuhagen Hans, Furstinnan av Närke som blev heliga Birgitta,
Värnamo 1990, s. 61-84, 128-146 där källmaterialet är mer omfattande och källkritiken längre driven.
444 Fogelklou, 1919, t.ex. s. 22, 27, 29, 46, 62-63, 69.