Untitled - Åbo Akademi

194
Ur ett biografisk-historievetenskapligt perspektiv är det primära intrycket av denna
biografi att den inte har startat från grundforskningsnivå. Biografins ansats är inte
biografisk; Stolpes mål verkar närmast vara att polemiskt få återge sin egen bild. Som
biograf följer Stolpe en vitalistisk tradition från Emilia Fogelklou och Johannes
Jørgensen. Han omtalar de båda sistnämnda i varma ordalag, berömmer deras biografier
över Birgitta, citerar dem, värmer upp deras bild av Birgitta utan att ange källorna. Den
eklektiska metoden är den enda medvetna metoden i denna biografi.
2.2 Birgittabild
Epiteten för Birgitta är många i Stolpes biografi. ”Adelsdam”, ”aristokrat”, ”stolt
slottsfru”, ”herrgårdsfru”, återkommer i många varianter i texten. 245 Ytterligare hittar vi
attribut som ”sierska”, ”profet”, ”profetissa”, ”tränad politiker”, ”moder och
trösterska”, ”konstnär”, ”skicklig debattör”, ”självsäker, självständig svensk dam”,
”skarpögd fru”, ”duktig husmor”, ”stor realist”, ”religiöst geni”, ”organisatoriskt geni”,
”geni”, ”diktare”, ”författare”, ”förmanerska”, ”språkets och visionernas mästarinna”,
”lydig basun”. 246 Efter en jämförelse med den hysteriska Christina av Stumbelen slår
Stolpe fast att:
Man behöver bara kasta en blick på Birgittas biografi för att förstå att hon tillhör en helt
annan kvinnotyp. Hon var ingen hysterisk ungmö, hon var välbekant med kärlekslivet och
hade fött åtta barn till världen, hon var inte bara en rivande duktig, praktiskt verksam
husmor på ett stort gods utan också en tränad och skicklig politiker, hon var utåtriktad,
energisk, vaksam, slagkraftig, viljestark och osentimental. Vad som utmärker henne är,
trots vissa hämningar, precis motsatsen – en nästan övermänsklig psykisk balans och
hälsa. 247
Stolpe markerar fyra egenskaper hos Birgitta: hennes aristokrati, hennes allomfattande
moderlighet, hennes diktargåva och hennes politiska roll. Han framhåller delvis även
det religiöst geniala och konstnärliga hos henne. Det ledande psykologiska tolkningsperspektivet
hos Stolpe utgår från ”den moderlösa Birgitta”. 248 En parallelltolkning
utgår från fadersförlusten:
245 Stolpe, 1973, del 1, s. 68-73, 80-82, 98, 120, 122.
246 Stolpe, 1973: sierska (1: 76, 137, 163, 164, 182, 214), profet (1: 76, 80, 208, 1: 81), profetissa (1: 76,
2:187), tränad politiker (1: 146, 80, 208 samt 2: 139, 157, 214), moder och trösterska (2: 142, 144, 148, 203,
246), konstnär (1: 80, 204), skicklig debattör (2: 242), självsäker, självständig svensk dam (1: 166, 2: 57, 158,
166), skarpögd fru (1: 168), duktig husmor (1: 146), stor realist (1: 134), religiöst geni (1: 80), organisatoriskt
geni (1: 159), geni (2: 162), diktare, författare (1: 197, 207), förmanerska (1: 214), språkets och visionernas
mästarinna (2: 87), lydig basun (2: 242). Det finns ingen anledning att fästa uppmärksamhet vid begreppen
sierska eller profet. De är allmänt brukade, nästan slentrianmässigt använda i Birgittalitteraturen, och har
förlorat sin specifikt personlighetsbeskrivande betydelse
247 Stolpe, 1973, del 1, s. 14.
248 Stolpe, 1973, del 1, t.ex. s. 32, 38, 116. Liksom Sundén antyder Stolpe att Birgittas mor redan medan
hon levde skulle ha varit kylig och oåtkomlig. Sundén, 1973, s. 203-209. Stöd för tolkningen hittar Sunden i
en revelation som handlar om relationen mellan mor, dotter och dotterdotter. Reuelaciones celestes, Book VI,
ed. by Birger Bergh, Stockholm 1991, Rev VI:52, Himmelska upp. band 3, kap. 6 s. 113.