Untitled - Åbo Akademi

177
köns- eller klasstillhörighet fick exkludera från ett politisk deltagande. Att utestänga
halva befolkningen ansågs orättfärdigt. Det andra argumentet handlade om resurs. Man
betonade hur kvinnliga särkvaliteter skulle kunna berika det politiska livet, i synnerhet
inom det socialpolitiska området. Kvinnans medfödda förmåga till omsorg och hennes
centrala plats i familjen kunde tillföra det politiska livet nya dimensioner. Det första
argumentet lyfte fram likheterna mellan könen, det andra accentuerade olikheterna.
Betraktat ur ett resursperspektiv motiverade de biologiska skillnaderna kvinnlig rösträtt.
Freidenvall identifierar tre faser i motståndet mot kvinnlig rösträtt: en introduktionsfas,
en legitimeringsfas och en implementeringsfas. Enligt henne skedde det första
genombrottet år 1905. Då hölls för första gången en seriös riksdagsdebatt i ärendet och
frågan upptogs på den politiska agendan. Följden blev en riksdagsutredning. Frågan
blev partipolitiserades när både socialdemokraterna och liberalerna mer koncentrerat
började driva på en reform för kvinnlig rösträtt. Först måste ändå den manliga allmänna
rösträtten införas. Implementeringsfasen blev alltså långdragen. 156 Wahlström är
antingen ambivalent här eller rör sig taktiskt över en glidande åsiktsskala. I Birgittabiografin
säger hon, som vi såg ovan, att ”Birgitta, om någon, bevisar den gamla satsen, att
den bästa kvinna alltid har något af man i sitt innersta väsen”. I rösträttpläderingen i sin
polemiska skrift argumenterar hon delvis enligt olikhetsperspektivet. Skolväsendet,
fattigvården, nykterhetsfrågan, sedligheten, kyrkliga områden, konst och litteratur är
områden som, enligt Wahlström, kunde behandlas ”noblare” av kvinnorna. 157
Förutom att Birgitta får reflektera fosterländskhet och jämlikhet görs hon
dessutom till en spegel för socialpolitiskt aktuella debatter kring sekelskiftet om
folkrepresentation och konstitutionalism, demokrati och styrelseskick. Birgitta var den
första som förde ”folkfrihetens och den konstitutionella monarkins talan”, skriver till
exempel Bergström 1898. 158
Hon yrkar på de lägre klassernas frigörelse från de högre klassernas tyranneri och står i
striden mellan England och Frankrike med sin sympati på det demokratiska Englands
sida. 159
Inte bara Birgitta var en tidig demokrat i svensk historia. Också Vadstenamunkarna
karaktäriseras som ”demokratiska, såsom hon”. 160 Wahlström upphöjer Birgittas
folkbildande sinnelag. 161
I den bakomliggande samtidsdebatten om författningsreform hade socialdemokraterna
krävt inte enbart allmän rösträtt, åttatimmars arbetsdag och samhällskontroll över
banker och storföretag utan dessutom folkomröstning om införande av republik.
Opinionen inom högern såg ett skrämmande perspektiv: monarkin hade kringskurits,
försvaret hade rustats ner, landet styrdes av ”socialister”, den ”begränsade” demokratin
156 Freidenvall, 2003, s. 18-25.
157 Wahlström, 1905, s. 20, Wahlström, 1904, s. 175-186, och Wahlström 1949, s. 128 där hon bl.a. biktar
sitt ”kvinnoförakt”.
158 Bergström, 1898, s. 133.
159 Bergström, 1898, s. 125. Jag utgår från att Bergström här är influerad av Geijer. Hans biografi tyder
också i andra stycken på en tydlig överensstämmelse med personlighetsfilosofins premisser. Geijers
personlighetsprincip, d.v.s. att alla individer var lika värda och i stånd att tala för sig själva, framfördes
starkt av det nyliberala partiet genom bl.a. publicisten Adolf Hedin. Geijer fördömde ju ståndssamhällets
representationsprincip där individens intressen togs tillvara genom olika former av korporativa kanaler.
Möller, 2002, s. 46. Se även Stjernquist, Nils, Tvåkammartiden i Sveriges riksdag 1867-1970, Stockholm 1996.
160 Bergström, 1898, s. 211.
161 Wahlström, 1905, s. 42.