Untitled - Åbo Akademi

182
två disparata typer, kvinnor kan ha manliga drag och vice versa. Dels blir hon
medlöpare till det regulativa system där mannen representerade normen, den nationella
kroppen. Birgitta lovordas med ”manligt” färgade adjektiv och epitet. Motiveringar till
motståndet mot kvinnlig rösträtt kopplades till idéer om egenskap och funktion, vilka
könsideologiskt definierade och förstådda satte ramar för kvinnors identitetskonstruktion
och handlingsutrymme. Polemikmässigt faller Wahlströms Birgittaporträtt in i
rösträttsdebattens inledande fas där argumentationen utgick från könsförståelse baserad
på likhet. Kvinnor som kunde likställas med män i ekonomisk status föreslogs
rösträtt. 185 Men Wahlströms synvinkel växer antingen med frågan eller så amplifierar
hon småningom hela argumentarsenalen. Man märker att hon rör sig mellan olika
argumentationsparadigm. I andra texter ger hon uttryck även för en komplementär
könssyn och lyfter fram kvinnans säregenskaper. 186
Anita Göransson delar in kvinnoforskningen i två stadier: den kompletterande och
ideologikritiska fasen och forskningen om kön som analytisk kategori. Lydia
Wahlströms (liksom Ellen Fries) Birgittabiografi kan sägas ingå i det första kompletterande
forskningsstadiet. Hos Ellen Fries återfinns ännu ingen direkt ideologikritik. Hos
Lydia Wahlström möter vi den kompletterande fasen, utvidgad med en uttalad
ideologikritik. Men här förstärks kvinnan genom manliga egenskaper; kvinnligheten
framhävs inte som kategori och egenart. Medan Ellen Key och Emilia Fogelklou står
för en särartsfeminism med förstärkt ideologikritik pläderar Lydia Wahlström för ett
jämlikhetstänkande ur ett mer könsneutralt, eller social baserat, perspektiv. Olikheten
kan uttryckas som ett val mellan att betona det biologiska eller det sociala könet. 187
Mannen, och det manliga, utgör fortfarande norm i Wahlströms mer socialt betonade
könskontext. Hos Fogelklou däremot används det moderliga, i betydelsen det
könsgivna, för att utkonkurrera det manligt könsgivna. Hon skapar en mater familias i
stället för pater familias. Det moderliga innehåller uttryckligen en jämlik kraftkonstant. 188
Wahlströms Birgittabiografi förmedlar generellt samtidens övergripande syn på
medeltiden. 189 Men behovet av Birgitta som kvinnoideal och storsvensk reformators-
185 Jfr Freidenvall, 2003, s. 24.
186 Rättighetsargument, som byggde på likhetstänkande, varvades med nyttoorienterade resursargument,
som baserade sig på skillnads- och särartstänkande. De sociala frågornas tilltagande politiska betydelse
lyftes fram av flera ledamöter. Därför blev det alltmer angeläget att skänka ”hemmets vårdarinnor” politiskt
inflytande. Ärenden som lyftes fram, lämpliga att handhas av det kvinnligt politiska medvetandet och
samvetet, var barnavård, barnuppfostran, sjuk- och fattigvård, nykterhet, sedlighet samt barns och kvinnors
arbete. Kvinnans politiska delaktighet motiverades alltså genom hennes särskilda kompetens som
vårdarinna. Hon kunde endast bli likaberättigad genom sin olikhet, konstaterar Lenita Freidenvall.
Argumenteringen innehöll en normativ implikation: ”Kopplingen mellan skillnadsargument och nytta är
problematisk, då kvinnor kan tänkas bevisa om och varför de gör nytta i politiken. Krav på inklusion
genom skillnadsargument kan således konstrueras till ett argument för exklusion”. Se närmare, Freidenvall,
2003, s. 18. Wahlströms argumenteringar följer samma mönster. Wahlström, 1905, s. 20, Wahlström, 1904,
s. 175-186.
187 Jfr Göransson, ”Innovation och institution. Om receptionen av kvinnohistoria och kön som analytisk
kategori”, Manliga strukturer och kvinnliga strategier. En bok till Gunhild Kyle, red. B. Sawyer och A. Göransson,
Göteborg 1987, s. 46-50.
188 Jfr Fogelklou, Emilia, 1919, Birgitta, t.ex. s. 63, 92, 127, 157-158, 167, 181-183, 242 samt min
motsvarande analys längre fram om detta tema i Fogelklous biografi.
189 Den övergripande synen på medeltiden hos Lydia Wahlströms läser vi i hennes senare konklusion i
Katolskt och protestantiskt, 1920, s. 25-26: ”Katolicismen är till sitt väsen oföränderlighet liksom
protestantismen är utveckling”. Auktoritetsbehovet ställd mot frihetslängtan tar hon också fasta på i sina
försök till en klargörande analys av skillnaderna i de bägge trosuppfattningarna. ”Katolicismen i förhållande
till protestantismen, det är statstanken i förhållande till personlighetsprincipen; det är längtan efter
auktoritet i förhållande till frihetslängtan på det religiösa området”, skriver hon.