Untitled - Åbo Akademi

kan kritiken på sikt få en kvalitetshöjande funktion och därmed bidra till biografiteorin.
161
Madelénats La biographie är inte enbart ett illuminerande panorama över
biografihistorien. Madelénats tankar är av intresse för oss genom sin förankring av
biografin i bruksfunktionen. 162 Målet är inte att kriteriemässigt definiera biografin utan
att känna efter var genrens gränser går. Underlaget för stratifieringen utgörs av
kriterierna kvantitet, kvalitet och ämnesinriktning. Biografins omfattning sträcker sig
från lakoniska gravinskrifter till omfattande hel- eller delbiografier av modernt format.
Kvalitetsskalan rör sig mellan källkritiskt underbyggda vetenskapsbiografier och populära
biografier. Beträffande ämnesinriktning skiljer Madelénat mellan den psykologiskt
fokuserande biografin där personligheten lyfts in i det blickfånget och historiska
biografier, vetenskapsbiografier eller levnadsteckningar över författare och artister där
analysen söker belysa interaktionen mellan aktörsmänniskan och den omgivande
kulturen. 163
Madelénat lyfter fram biografins kunskapsteoretiska problem i sin resumé över
den antibiografiska kritiken. Ur historikerns synvinkel är några av hans hållpunkter mer
relevanta än andra. Framför allt är den teoretiska utdefinieringen av biografin ur ämnet
historia värd att begrunda. Biografi och historia står, enligt Madelénat, i ett visst
motsatsförhållande även om biografin av tradition har ingått i historievetenskapen.
Utdateringen motiverar han med att biografin genom sin eklatanta elastisk-eklektiska
karaktär, teoretiskt sett, inte utgör en variant av historieforskningen fastän metoduppsättningen
är likartad. Han vägrar rensa ut all subjektivism ur biografin: dess ständiga
förnyelsekapacitet och den eklektiska metoden håller ”genren” vid liv och levandegör
biografin. Biografin bör få förbli vad den är: en komposition av människor och
skeenden. 164
Madelénat synar både biografens roll och biografins känsliga punkter. Som en av
fallgroparna identifierar han en alltför stor finkänslighet gentemot biografisubjektet. I
den andra gropen ramlar ikonoklasten. Bådas ostadighet betingas av tidens betydelse i
forskningsprocessen: forskaren har inte låtit materialet och biografisubjektet mogna.
Som en tredje fara lyfter Madelénat fram glidningen in i det förklädda självporträttet. 165
4.2 En undanglidande mask i notapparatens nät?
Jag citerade redan Jan Romain med orden ”historikern ser genom kikare, biografen
genom förstoringsglas”. Den smidiga frasen är lika förrädiskt attraktiv som ett ordspråk
och jag är smått skeptisk till distinktionen. Den moderna biografin använder många
analysverktyg.
Lyssnar vi till en annan biografiforskare, Leon Edel, ser vi bristerna i Romains
konklusion. Edel vill självklart definiera biografin som en form av historia, beroende av
psykologi och socialvetenskaper men berättad med konstnärliga metoder. 166 Den
definitionen upphäver professionsgränsen. Däremot förenklar den förstås inte den
161 Jfr Larsson, 2003, s. 37.
162 I den anglosaxiska traditionen bortser man från den biografins bruksfunktion och betonar i stället en
sann och artistiskt konstruerad bild, summerar Inger Larsson jämförelsevis. Larsson, 1989, ”Biografi:
poetik, politik eller panorama”, s. 33.
163 Madelénat, 1984, s. 21-23.
164 Madelénat, 1984, s. 110ff, 128, 140.
165 Madelénat, 1984, s. 91-94.
166 Edel, 1984, s. 24-25.
73