Untitled - Åbo Akademi

Miniatyrbiografierna fick stor popularitet kring sekelskiftet 1900. Life-and - lettersvarianten
påverkades av positivismen i sin biografiska framställning: individen lyftes
fram till en exponent för sin tid. Auguste Comte ansåg att humanismens stora välgörare
ständigt måste ihågkommas, även om han betonade att mänskligheten skulle betraktas
som en enda individ och att studiet av samhällsutvecklingen borde prioriteras. Detta
ledde bland annat till val av kortare biografiska format: det kronologiska intresset fick
ofta ge vika för en fokusering vid personernas gärningar och uppnådda
levnadsresultat. 36
Från 1835 till slutet av seklet sammanställdes lexika över nationella biografier i
samtliga europeiska länder, börjande i Sverige med en 23-volymsserie som utgavs
mellan 1835 och 1857, Biographiskt Lexicon öfver namnkunnige svenska män 37
1.3 1900-talet: den moderna biografins teori och metodfrågor
Biografin är svårbedömd som textform. I bästa fall möts liv och text, tanke och kött, i
ett levande och sannolikt personporträtt. I sämsta fall blir biografin enbart ett slags
social omgivningslära. Distinktionen mellan historievetenskap och biografiskrivning,
mellan historiker och biografer, dikterar Jan Romain i följande konklusion:
Historikern ser genom kikarsikte, biografen genom förstoringsglas. 38
Som viktigaste kännetecken på den moderna 1900-talsbiografin framstår biografens
oberoende, hans eller hennes psykologiska inlevelseförmåga, samt den komplicerade
strukturen av själsbilder i framställningen. Den moderna biografin är en spegel av 1900-
talet: brustna illusioner, avsaknad av den säkerhet i framställning och kunskap som
fanns tidigare, skriver Romain. De moderna biografierna återspeglar sanningslidelse och
äkthetsdrift. Den psykologiska vetenskapen, den freudianska människosynen, drog bort
förhängen som tidigare skyddade för insyn. Biografin av i dag är påverkad av
psykoanalysens insikter. Det har medfört slutet för de moraliska mål som framstod
synliga i 1800-talets biografier – och framför allt i de ännu tidigare levnadsteckningarna.
I synnerhet under 1920- och 1930-talet dominerade de freudianska biografierna. 39
Några namn är mer väsentliga än andra när vi kommer in på 1900-talets omskapande
biografikonst: den nya biografins teoretiker Harold Nicolson, André Maurois och
Lytton Strachey. Den senare lyfter fram Charles-Augustin Saint-Beuve som en föregångare
inom teoribildningen. Själva begreppet ”the new biography”, användes första
gången år 1927 som rubrik på Virginia Woolfs recension av Harold Nicolsons Some
36 Nadel, Ira Bruce, Biography. Fiction, Fact and Form, London 1984, s. 38-39. Redan under franska
revolutionen framträdde en opposition mot individualistisk historieskrivning. Condorcet t.ex. hävdade att
det var folkets stora massa, inte några få enskilda individer, som borde bli medelpunkten för
historieskrivningens och historikernas intresse. August Comte betraktade individen som ett alltför litet
faktum för att vara värd forskningsmöda. Comte, och företrädarna för det positivistiska vetenskapsidealet,
tillmätte personligheterna enbart en temporär roll. Inte ens de historiskt betydande personligheterna var
krafter, som på ett avgörande och självständigt sätt kunde gestalta samhällsutvecklingen även om de
förtjänade att ihågkommas. Om motsättningarna mellan personhistoria och samhällshistoria, se Petander,
Karl, Historien och personlighetstanken, Stockholm 1957.
37 Nadel, 1984, s. 47.
38 Romain, 1948, s. 119. Romain utkristalliserar inte enbart en professionell distinktion; stratifieringen är
kanske lika relevant för den interna skillnaden mellan ett modernt och ett äldre biografimedvetande?
39 Romain, 1948, s. 63-66 och s. 71-72 samt Nadel, 1984, s. 18-20, 26-28.
38