Untitled - Åbo Akademi

111
århundradena framöver, tillskriver Ohlander & Strömberg skärpningen av celibatkravet
för präster och förändrad praxis i arvsrätten. När man slutade att splittra upp jordegendomarna
på alla arvingar, och i stället lät äldsta sonen ärva jorden, blev kontrollen över
äktenskap och sexualitet allt rigidare. Synen på födda utanför äktenskapet förändrades i
samma takt. 34
Birgittas Uppenbarelser är en av de få skriftliga källor vi överhuvudtaget har som
diskuterar relationen mellan man-kvinna och det äktenskapliga samlivet. Både sexualiteten
och äktenskapet framhålls som något mycket gott i hennes texter. Medeltidens
grundbok i teologi, Petrus Lombardus Sentenser, som alla teologer måste kommentera
som en del i utbildningen, innehåller också element till en jämställdhetsteologi.
Lombardus kallar Eva Adams socia, vilket bevisas av att kvinnan skapas av revbenet
(och inte av huvudet eller foten!). I Sentenser hävdas att ”vissa menar att han (Kristus)
lika gärna hade kunnat bli kvinna som man. Men det var mycket lämpligare och bättre
att han föddes av en kvinna och blev man, för att på det sättet visa att båda könen
befriats”. 35
Europeiskt bakgrundsperspektiv
Kvinnor som självständiga jordägare eller som företrädare för olika yrken var ingen
ovanlighet i det hög- och senmedeltida Europa. Nunneklostren i Västeuropa spelade en
viktig civilisatorisk roll genom att upprätthålla skolor även för flickor där nunnorna
undervisade i läsning, räkning och skrivning. Många indicier pekar på att läskunnigheten
inom feodalklassen var betydligt mer utbredd bland kvinnor än bland män. I en
programskrift pläderade t.ex. den franske juristen Pierre Dubois för att staten i varje
provins skulle inrätta skolor för både pojkar och flickor där de inte endast skulle lära sig
läsa och skriva utan också studera latin, filosofi och logik. Han ansåg att det vore
särskilt lämpligt för flickor att undervisas i naturvetenskap, medicin och kirurgi. 36
Nordberg förfäktar uppfattningen att den negativa syn på kvinnor, som framkommer i
medeltidens litteratur, beror på att kvinnans ställning var så stark att den uppfattades
som hot och konkurrens av männen. Den enda grupp, vid sidan av kvinnorna, som
kunde bli föremål för samma generella svartmålning, var prästerna. I det fallet var det
just deras starka position, som gav upphov till den hätska nidbilden. 37
att formellt gifta sig men leva i ett ”vitt äktenskap”. Också från svenska källor finns exempel på det
alternativet, bl.a. i Birgittas släktkrets.
34 Ibid, s. 24 samt Kim Esmark & Patrick McGuire, 1000 år i Europa, Lund 1999, s. 114f om celibattanken
från 1000-talet. Tvånget om celibat för präster skärptes vid Andra Laterankonciliet 1139 och ytterligare år
1248, men det dröjde länge innan kyrkan fick kontroll över dessa förhållanden. Samhället hade i stort sett
överseende med prästernas äktenskapliga liv. Seden med trolovning, ”fästning” fortlevde länge som giltig
form i samhället trots att kyrkan krävde kyrklig vigsel med prästerlig välsignelse.
35 Nina Sjöberg disputerade i oktober 2003 vid Uppsala universitet på en doktorsavhandling om detta
perspektiv på Birgittas revelationer. Artikelsammandrag av avhandlingen ingår i Finsk Tidskrift, 2-3/2004.
Birgittas hemliv och äktenskap har också beskrivits av Jeannette Nieuwland i ”Birgittas syn på äktenskapet:
teori gentemot praktik”, s. 83-92 och av Bridget Morris i ”Från hustru till klostergrundare. Birgitta på 1340talet”,
s. 93-102. Bägge artiklarna ingår i Birgitta, hendes værk och hendes klostre i Norden, red. T. Nyberg,
Odense 1991, Se även Petrus Lombardus, Sentenser, III, dist. 12, c.3 här citerat genom Piltz, Anders, Det
gråtande djuret, Skellefteå 1998, s. 291 med not. För utförligt fördjupande teologisk reflektion se Kari
Børresens doktorsavhandling Subordination et équivalence. Nature et rôle de la femme d´après Augustine et Thomas
d´Aquin, Oslo 1968.
36 Nordberg, 1984, s. 78-100, Ennen, Edith, Frauen im Mittelalter, München 1987, s. 79-86, 143ff.
37 Nordberg, 1984, s. 116-126. Visst förekom det ömsesidiga ”maktsymbioser” mellan präster och kvinnliga
profeter/visionärer, men jag tror att Nordberg ändå förhastar sig här. Troligare är väl att vi först har ett