Untitled - Åbo Akademi

219
Det objektivt akademiska greppet, sådant det definierats av Nadel, är inte stilframträdande
i texten. Objektivt hållna partier växlar visserligen med subjektivt uttryckta
inpass, men här ser vi en redovisad subjektivitet som inte står i motsats till objektiviteten
i andra textavsnitt. Tvärtom bildar subjektiviteten den perspektivistiska förutsättningen
för objektiviteten. Ett återskapande av en svunnen verklighet behöver ju, som
Helmut Scheuer framhöll, fantasins verktyg. Läsaren måste dock få veta exakt var fakta
övergår i fiktiv spekulation eller fantasi. 375 ”Texten blir ett spel med öppna möjligheter i
dialog med läsaren”, som Inger Larsson uttrycker det. 376
Den biograftyp som närmast verkar komma i fråga för Berghs del är antibiografin
eller short cut-biografin, skriven med en kombination av en idiografisk och en
folkloristisk motivering. 377 I antibiografin utgår författaren, enligt Eva Österberg, från
att människan är fragmentiserad, undflyende och ologisk och låter denna insikt få
följder för den biografiska formen. Resultatet skulle bli ett slags postmodern biografi,
som en rad korta klipp på film. Ibland kan läsaren ana en linje. Lika snabbt bryts den av
igen. Eva Österbergs idé om en biografisk text där samma människa och samma
handlingar visas upp på flera olika sätt i förbryllande short-cuts – utan att biografen talar
om vilken version som är den rätta – har likheter med Berghs koncept. Han upprättar
visserligen en kronologisk stomme, som förhindrar biografisk förvirring, men kronologin
är inte ensam pådrivande i texten: de diskontinuerligt infogade sceniska klippen är
betydligt mer kategoriserande för hans biografiska text. Hans short cuts blir ändå inte
förbryllande eftersom han själv vandrar som Vergilius bredvid läsaren. Emellanåt
lämnas tolkningen öppen eller ställs fram som ett alternativ bland andra möjliga
synsätt. 378 Den smidiga oscillationen gör förstås att vi känner igen livs- och tids(eller
verks)biografin som ett fundamentalt biografikoncept.
Enligt Gunnar Eriksson är det svårt att finna exempel på den existentiella biografin,
som han definierar som det slag av biografi som vill hjälpa oss att komma underfund
med hur en person har varit i sitt personliga liv, hur han har levat detta liv, vilken
moralisk hållning han har haft och vad det är som har gjort livet meningsfullt för
honom. Denna biografityp kan i förstone påminna om monumentet eller äreminnet,
men intresset är i verkligheten förskjutet åt ett annat håll. Biografens mål är inte en
äreräddning utan ett försök att få reda på en persons medvetande eller intentioner för
att utvidga insikten om människors medvetande och intentioner i allmänhet. En
existentiell biografi kan därför ha en osympatisk person som subjekt, vars osympatiska
374 Madelénat skilde ju mellan det interna, det externa och det allvetande berättargreppet. Den interna
berättaren riskerar att glida över i självbiografi. I den externt komponerade biografin löper biografen faran
att börja argumentera med materialet och stryper berättarflödet. Den allvetande berättaren avvisas helt av
Madelénat eftersom han/hon konkurrerar ut huvudpersonen. Madelénat, 1984, s. 149ff. Bergh balanserar
skickligt och hålls för det mesta på linan mellan det externa synsättet och den kunskapsåtergivande
berättaren utan att bli allvetare. Hans humoristiska ordval och vändningar konkurrerar däremot allt
emellanåt ut Birgitta. Biografen reparerar detta med infällda avsnitt av ett internt berättargrepp där Birgitta
får hela scenutrymmet. Bergh, 2003, s. 33-36, 77, 51-53, 148-149, 150-159, 172-180, 208, 215-217.
375 Scheuer, 1979, s. 235ff. Bergh, 2002, t.ex. s. 99, 105, 107-109, 140-141, 164-167, 171-172.
376 I Larsson, 1989, ”Biografiforskning: poetik, politik eller panorama”, s. 29-31, resumeras Scheuers
översikt av tysk biografi. Bergh, 2002, s. 105, 109, 112-113, 166-167.
377 Jarrick, 1992, s. 182. Hjältemotiveringen, som handlar om att ta fram de särskilt betydelsefulla
”hjältarna” eller ”busarna” eftersom de har egenskaper som förtjänar att lyftas fram, ingår delvis i det
berghska biografikonceptet. Birgitta betraktas inte explicit som hjältinna, men det framgår tydligt att hon
har begåvning och egenskaper som är intressanta att lyfta fram för biografen. Bergh, 2002, s. 21, 28-29, 55-
56, 59, 115-116, 149ff.
378 Österberg, 1996, s. 326-330. Jfr Bergh, 2002, s. 165-167, där en annan variant av Österbergs short-cut
används.