Untitled - Åbo Akademi

493
biografier som delvis varnande exempel på inbillningens redlösa drift om biografin inte
förankras i en uppsättning goda och genomtänkta källkritiska metoder. Delvis faller
Emilia Fogelklou för samma bedömning men hennes biografi kompletteras med
mentalitetshistoriska aspekter och hermeneutisk närläsning.
Erik Lönnroth ville hellre tala om ”det biografiska synsättet” än om biografin som
ett separat och självständigt projekt eller ett forskningsmål i sig. Ett kriterium för det
biografiska studiets vetenskapliga fruktbarhet kunde då vara svaret på andra frågor: om
samhället, om människo- och maktrelationer, om ideologier. I all enkelhet vill jag även
påminna om Svante Nordins ord: biografins styrkepunkter är att den förmedlar en och
annan insikt som annars skulle gå förlorad. 11 Jag är generellt inte lika skeptisk som
Lönnroth inför biografin och medeltiden. Problemen är av empirisk art snarare än av
generell-teoretisk karaktär. I Birgittas fall där källmaterialet är rikligt framstår inte de
problem Lönnroth hänvisade till som oöverkomliga. Däremot tål de lönnrothska
reflektionerna att begrundas närmare där de sammanfaller med Göran Hermeréns
kunskapsteoretiska resonemang. Hermerén understryker vikten av att hypoteserna skall
kunna falsifieras, att man sysslar med centrala frågor och problem vilkas lösning har
konsekvenser för en hel rad andra frågor och som helst kastar nytt ljus över en epok
eller en tid. Forskningen bör tillfredställa behovet av ny kunskap och inte leverera
ideologiskt användbara argument. 12 Hermeréns ord kan vara riktgivande även för den
vetenskapliga biografin. Jag vill ändå legitimera behovet av en ren existentialistisk
tolkningsförståelse av människan som art och enskild individ och införa detta i
biografikens uppgift. Här rör vi oss mer på värderingarnas område än källkritikens men
som Hermerén framhåller betyder inte frihet från värderingar per automatik
objektivitet.
Lönnroth menade att medeltidsmänniskor tenderar att förbli opersonliga schackpjäser
i biografiken. Ett exempel, intressant här därför att verket är en upprättelsebiografi
föranledd av den heliga Birgitta, är Michael Nordbergs I kung Magnus tid.
Nordberg har egentligen inget annat än handlingar och offentliga texter som ledtrådar. 13
Men handlingar är inte bara agitation, varje handling är en berättelse. En metod kunde
därför kallas ”på frukten skall trädet kännas”. Om man kombinerar lästolkning med
källkritik, idéhistoria med mentalitetshistoria kan man kanske finna några av de utsagor
som rör sig i varje utsagas marginal.
Handlingarna, gärningarna och rollerna samt den biograferades omvärld är
oavvisligt viktiga komponenter och konstanter i den historiska fackbiografin. En central
tanke hos Gunnar Eriksson var att man genom studiet av en persons yttre levnadssfär
också kan hitta något utsägbart om personens inre. Arne Jarrick fäster uppmärksamheten
vid den sociala och kulturella tillhörigheten: individen som uttryck för mentaliteten
i en viss tid och miljö. Vill man förena dessa kan man ta fasta på sociologen J.P
Roos triangeltanke för självbiografin och konstatera att den meningsfulla biografin
borde cirkulera mellan liv-samhälle-berättelse. Den danska historikern och biografen
Birgitta Possing uttrycker samma tanke: vi måste alltid undersöka dialektiken mellan liv,
verk och den biograferades samtid. En kombination av dessa tankar får mig att vilja
införa en modell som en tetragon för det historievetenskapligt baserade biografprojektet:
biografen bör undersöka dialektiken mellan liv, verk, den biograferades
samtid men också medvetandegöra dialektiken mellan den biograferades och sin egen
11 Nordin, Svante, Fredrik Böök. En levnadsteckning, Borås 1994, s. 15.
12 Hermerén, 1972, s. 64.
13 Nordberg, Michael, I kung Magnus tid, Norstedts förlag, 1995, s. 7-13.