Untitled - Åbo Akademi

121
ångest och mirakelbevis till stöd för den gregorianska reformationen är tidstypiska
litterära inslag. Höjdpunkten inträder emellertid på 1100-talet, inte bara när det gäller
omfång och detaljrikedom utan också i litterär-estetiskt hänseende. Visionstexterna
visar tydligt på lekmännens tilltagande religiösa aktivitet. Den episka strukturen är likartad
i höviska epos och religiösa visioner: en pilgrimsfärd genom underjorden till det
himmelska Jerusalem eller en kamp, genom motgångar, mot ett religiöst mål eller
hjältens självförverkligande. Såväl visioner som profana episka texter talar om ett
”uppåtstigande”, antingen från underjorden till paradiset eller till det högre andliga
medvetande som det ridderliga ståndsidealet ville gestalta. 68
Från 1200-talet och framåt breddas den andliga upplevelsesfären. Det visionära
blir nu ett fenomen bland andra inom den praktiska upplevelsemystiken. Stigmatisering,
syner av det blödande hjärtat, profetior, levitationer, under och mirakler börjar bli allt
vanligare. Dessa extatiker framträder ofta i enhetliga geokulturella områden: i dagens
Belgien, Holland, sydvästra Tyskland och norra Italien. 69
Många visionärer gav uttryck för en fromhetsrörelse, buren av idén om ett vita
apostolica et evangelica. Väckelsen gick rakt genom de olika sociala skikten under medeltiden.
Visionerna/uppenbarelserna var inte uteslutande ett kvinnligt fenomen även om
kvinnorna utgjorde majoriteten som författare till revelationslitteraturen. Samma gäller
de karismatiska fromhetsströmningarna under både hög- och senmedeltid. I de
europeiska källorna möter vi många föregångare till Birgitta och ett stort antal samtida
visionärer och profeter. De är alla, också inom ett och samma sekel, så olika till
temperament och uttryck, att fenomenet är svårt att syntetisera. Några generella
sållningsgrepp kan ändå göras. Texterna skiljer sig sinsemellan främst genom synlighetsgraden
av homo interior och förekomsten av engagemang i dagligt samtidsliv och praktiska
eller politiska frågor. Vissa visionärer var mer extroverta medan andra fokuserade
på unio mystica, den åtrådda gudsföreningen. Målet var ett gudomliggörande av den
enskilda människan och inte enbart en reformation av kyrka och kristenhet. Bland
aktiva, utåtriktade 1300-talsvisionärer som korresponderade med påvarna, märks vid
sidan av Birgitta bl.a. Marie Robine från Béarn, den italienska Katharina av Siena och
Constance de Rabastens från Toulouse. 70
Revelatio continua, som nämnts, är ett grundbegrepp när vi rör oss i medeltiden. Det
var underförstått att Gud inte slutade meddela sig med människor i och med att de
bibliska böckerna hade sammanställts: Gud kunde (ville) fortsättningsvis uppenbara sig
genom människor på olika platser, i skiftande sammanhang och tider. Men visioner var
farliga. Under perioder när ”det ena decenniets ortodoxi övergick i det andra decenniets
kätteri”, kunde visionärer och profeter ses som ett allvarligt hot mot kyrklig ordning.
Därför hade man, med stöd av 1 Joh:4, utvecklat en särskild disciplin, discretio spirituum,
för att kunna avgöra om uppenbarelsen i fråga var av Gud eller av djävulen. 71
68 Dinzelbacher, ”Jenseitsvisionen – Jenseitsreisen”, Epische Stoffe des Mittelalters, red. V von Mertens & U.
Müller, Stuttgart 1984, s. 61-80. I den kultur- och mentalitetshistoriska övergången från hög- till
senmedeltid opererar Dinzelbacher med två typer av visionärer. Han skiljer mellan tidigmedeltida visionärer
som, vad vi vet, sällan får mer än en vision och ”kedjevisionärer”, vilka allt oftare börjar framträda oftare
fr.o.m. 1200-talet.
69 Dinzelbacher, 1989, s. 28.
70 Vauchez, 1987, s. 11, 239-241. Dinzelbacher, 1989, s. 28, 31 samt Dinzelbacher, Peter
”Rollenverweigerung, religiöser Aufbruch und mystisches Erleben mittelalterlichen Frauen”, Religiöse
Frauenbewegung und mystische Frömmigkeit im Mittelalter, Köln 1988, s. 1-5.
71 Den spanske biskopen Alfonso, redaktör för Birgittas uppenbarelser, redogör i Epistola Solitarii för denna
disciplins principer. I Himmelska uppenbarelser band 3, s. 261-263 finns ett sammandrag över riktlinjerna.