Untitled - Åbo Akademi

311
delvis ur en äldre romantisk-filosofisk biografik och ur den transcendentalistiska
traditionen. 382 Parallellen till den tyska andehistoriens biografik är tydlig. Vi ser här
samma fokusering på den idealiserade individualismen med personskildringar som
diffunderar ut i mytografi, som kring sekelskiftet slutade i en biografik där den
isolerade, ensamma, individen ställdes mot en oförstående eller fientlig omvärld.
Avmaterialiseringen och estetiseringen utsträcktes till alla livsområden. 383
I sin konfessionslösa andlighet står Fogelklou med ena foten inne i framtiden. I
profetsynen löper hon tidsparallellt med Uppsalateologin. Hon kan inte fångas in i det
avsnitt om biografin i Sanning och konsekvens där Lisbeth Larsson identifierar spåren i
svensk idéhistoria av samma strid som den Lyttons Stracheys ikonoklasm förorsakade i
den engelska biografidebatten vid slutet av 1800-talet. Synen på människan genomgick
ett perspektivskifte från idealism till materialism. Den positivistiska utvecklingen
genererade den nya människosynen och skall, enligt Larsson, läsas följsamt från
Hippolyte Taine och George Brandes till Henrik Schück. Även om Taines auktoritet
falnade snabbt kom hans biografiska koncept att överleva. Hans fokusering på
genealogisk bakgrund, uppväxtvillkor, geografisk och kulturell miljö samt själva tidssammanhanget
kom att leva kvar som en fast konvention i biografiskrivningen. 384
Det grundläggande perspektivskifte som ägde rum i synen på människan under slutet av
förra århundradet, och som förvandlade den biografiska berättelsens idealistiska perspektiv
till ett materialistiskt har under 1900-talet aldrig kommit att ifrågasättas. 385
Vilken tid Fogelklou än hade levat i tror jag att hon hade opponerat sig starkt mot detta
synsätt.
2.4 Förmedlingsrummets ekoeffekter
Vilka ekon kan vi avlyssna i Birgitta? Vilka utblickar växlas mellan samtiden och den
biografiska texten? Vilka tilläggskunskaper inryms i biografins förmedlingsrum? Vilka
apologetiska tendenser och polemiska sekvenser ingår i texten? Hur vidareför biografen
sin egen livs- och människosyn? Hur korrelerar fackhistoriska käll- och tendenskritiska
krav med biografisk trovärdighet och den moderna biografins teori- och metoddiskussioner?
Fogelklous textkorpus aktualiserar, mer än andra biografier, de problem som
inryms i begrepp som förförståelse, mentala bilder, identifikation, empati, sympati och
intuition. Som jag har visat ovan sker hos Fogelklou en oförmärkt övergång från vad
som kunde vara förförståelse, sympati och empati – i sig utvecklingsbara begrepp om
de förädlas genom en genomtänkt hermeneutisk metod – till identifikation med biografisubjektet.
Här vill jag återkalla Elisabeth Young-Bruehls påpekande att biografens
självbiografiska behov visserligen får vara initialt konstituerande för en biografi, men att
varje biografi som slutar som en självbiografi måste anses som ett misslyckat projekt.
382 I Protestant och katolik redogör Fogelklou själv för sin studieresa till Frankrike och de modernistiska
influenser hon mottog där. Fogelklou, Protestant och katolik, Stockholm 1937, s. 7-33, 87-105. Tidigare, redan
1919, utgav hon en kortfattad skrift med titeln Protestant och katolik. Ett bidrag till fromhetslivets psykologi där de
första reseintrycken redovisas från möten med den europeisk-katolska kulturen.
383 Jfr Larsson, 1989, ”Biografiforskning: poetik, politik eller panorama?”, s. 29.
384 Larsson, Lisbeth, Sanning och konsekvens. Marika Stiernstedt, Ludvig Norström och de biografiska berättelserna,
Stockholm, 2001, s. 257f.
385 Larsson, 2001, s. 411.