Untitled - Åbo Akademi

394
hade Klockars förverkligat redan när Lönnroth presenterade sina historieteoretiska
perspektiv. Hennes strävan att inringa Birgittas hela inre och yttre universum pekar
framåt mot mentalitetshistoriska inriktningar och mot dekonstruktionen som metod –
men utan den depreciering av individen och utan den fraseologi och anhopning av
postmodernt välklingade fraser och vetenskapsbegrepp som kännetecknar de
postmoderna försöka att närma sig individen eller avfärda det biografiska projektet.
Klockars gör därmed inte lika starka reservationer för det livs- och
personhistoriska projektet när det gäller medeltiden som Lönnroth gjorde. Han menade
att vi sällan får veta mer om människorna från medeltiden än att de har handlat på ett
visst sätt vid ett visst tillfälle. Oftast har de dessutom agerat i enlighet med den sociala
ställning eller ämbete som de har innehaft. De reduceras därför ofta för forskaren till
schackspelspjäser, om inte spelet visar sig innehålla originella drag som kan hänföras till
en viss pjäs. Men ofta är det svårt att se vilken av de inblandade pjäserna det är som har
tänkt originellt, skrev Lönnroth. 216 Klockars visar att detta beror på vad forskaren är
intresserad av. Att finna agenterna och försöka identifiera deras tankar och handlingar
kräver ett enormt förarbete av i form av tids- och kulturforskning samt i bibiografiska
studier av samtliga personer i den omgivande politiska kulturen.
2.4 Förmedlingsrummets ekoeffekt
Men ”vi måste först och sist skriva om människor, inte om trivialiteter och framför allt
inte om abstraktioner”, framhöll Lönnroth. För Klockars är det av största vikt att gallra
bort felaktigheter och sålla fram vad vi med säkerhet eller stor sannolikhet kan veta om
Birgitta. Det historiekritiska imperativet är överordnat den biografisk-psykologiska
tolknings- och förståelseprocessen. 217 I Klockars sakligt hållna biografi förekommer
inga ostentativa debattinslag eller provokationer. Texten i sig tonar ändå ut till ett
moteko mot alla tillfälliga och diskursbundna tolkningar, psykoanalytiska, politiska eller
feministiska. Biografen distanserar sig från alla emancipatoriskt eller pragmatiskt
grundade försök att använda Birgitta i någon utomvetenskaplig bruksfunktion. 218
Birgittas svenska värld förmedlar en stark tilltro till vetenskapligt grundad personhistoria.
Hennes hållning kan beskrivas som en vilja att avslöja verkligheten bakom alla
ideologier som undergräver aktningen för människovärdet. Biografin är ett möte som
kan formas till en relation med ett subjekt. Birgitta objektiveras inte trots att biografens
hela hållning är objektiv.
Klockars biografi genomsyras av en lågmäld men självklar empati och sympati. En
naturlig men distanserad inlevelse genomsyrar texten. Empati, uppfattad som förmågan
att sätta sig själv in i en annan människas situation, kännetecknar den biografiska
tolkningen. Biografens projicering, beskriven av Carl Rollyson som en oförmärkt
diffundering ut i autobiografin när ”the biographer gravitates precisely to what he
shares in common with his subject” är ingen framträdande rörelse i denna text.
Klockars upprätthåller en saklig distans mellan det egna livet och de egna känslorna och
Birgittas tillvaro och liv. 219 Affentiteten blir aldrig affektiv. Mest av allt kännetecknas
216 Lönnroth, ”Det biografiska synsättet”, 1997, s. 187-189.
217 Proklamationen av Erik Lönnroth gjordes 1974, återpublicerad 1998, Stockholm, i Tidens flykt. Stora
historiska förändringar och människor som har levat i dem, s. 182-188, med anledning av Wilhelm Mobergs Min
svenska historia berättad för folket.
218 Jfr Elzinga, 1984, s. 261-265.
219 Rollyson, 2002, s. 366. Ett starkt bevis för detta är Klockars sätt att bemöta legendmaterialet om
Birgittas tidiga klosterdrömmar. I sina memoarer får vi veta att två dörrar stängdes bryskt för Klockars