Untitled - Åbo Akademi

393
Här kan påpekas att även om Birgit Klockars forskning kretsade kring Birgitta och den
birgittinska traditionen så hörde hon andligt och intellektuellt hemma bland dominikanerna.
Hon hyste en allvarlig avsikt att ansluta sig till en dominikansk klosterkommunitet,
men föll för ålderstrecket. Detta var 1958. En kort tid innan hade kongregationens
högsta ledning bestämt att inte ta emot någon som var över 40 år och hennes besvikelse
var stor. 212
Även om forskningsinriktningen från 1950-talet och framåt ofta hade fokuserats
på större enheter och kollektiva ekonomiska och sociala rörelser som objekt 213 så
började inställningen till biografisk forskning mjukas upp. Inom kvinnovetenskapen
tilltog forskningsintresset för kvinnor i historien mot slutet av 1970-talet. 214 I Historisk
Tidskrift 1983 slog Erik Lönnroth ett slag för en mer porös metodik inom den
historiekritiska traditionen. Han lyfte fram betydelsen av det personhistoriska studiet
och menade att vi har kommit tillräckligt långt i vetenskaplig utveckling för att anse att
studiet av både kollektiv och enskilda individer är nödvändigt och att både kvantitativa
och kvalitativa metoder är ofrånkomliga. Aktörsanalysen kvarstod ändå som ett primärt
projekt. Valet att skriva biografi skulle styras också av andra, historievetenskapligt
intressanta frågeställningar, än de rent biografiska. Här ligger Klockars historieteoretiska,
metodologiska och biografiteoretiska premisser: biografin är likafullt ett
medel för ett förstå historiska sammanhang som ett mål i sig. I likhet med Lönnroth
sätter Klockars tilltro till, och vikt vid, den biografiska forskningen, men tar avstånd
från psykoanalysen och psykologiska teorier med risk för att de kunde bli anakronistiska
och vilseledande när man använder dem på äldre tiders människor. Hur pass väl
Klockars har följt med den skandinaviska, explicit, svenska historievetenskapliga
teoridiskussionen har jag ingen uppfattning om, men hennes hållning ligger delvis på
tidslinje med den Lönnroth representerar. Både Nådendals kloster som andligt och
kulturellt projekt och Birgitta som person inneslöts i hennes forskarintresse. 215
Som en historievetenskapligt effektiv metod såg Lönnroth inträngande analyser av
olika motivkretsar. Vi kan nå långt genom att fördjupa inblicken i det biografiska
objektets tanke- och handlingsmönster i stället för att koncentrera oss på individens
uppnådda resultat och efterlämnade produkter, var det metodiska budskapet. Att söka
fram och beskriva begränsade kollektiv både ur ett social- och individualpsykologiskt
perspektiv ser han som framtidens personhistoria. Denna framtidens personhistoria
212 Klockars, 1984, s. 160-161.
213 Inom Birgittaforskningen ser vi detta bl.a. i Tore Nybergs omfattande undersökning av de birgittinska
klosterprojekten, Birgittinische Klostergründungen des Mittelalters, Lund 1965 och Lars-Arne Norborgs Storföretaget
Vadstena kloster, Lund 1958. Inriktningen inom svensk historieforskning i allmänhet syns tydligt bl.a. i
festskriften till Sten Carlsson, Historieforskning på nya vägar, red. L-G. Tedebrand, Lund 1977. De
forskningsämnen, som presenteras handlar om t.ex. familj och storhushåll inom svenska
jordbruksområden, social segregering i stadsmiljöer kring sekelskiftet, historisk analys av brottslighet,
demografiska förändringar under det industriella genombrottet, bolagsköpens sociala konsekvenser,
skattefördelning under olika sekler och svensk befolkningspolitik under 1930-talet. Det nya intresset bland
historiker för ekonomisk och social historia ledde till grundandet av Scandinavian Economic History Review
redan 1953.
214 Signifikant är ändå att inte ens 1980-talets teori- och metodböcker ännu uppmärksammar individen som
en forskningsfråga. Se t.ex. Teori- och metodproblem i modern svensk historieforskning, red. Klas Åmark,
Helsingborg 1981. De flesta bidrag kretsar även här kring större utvecklingslinjer som migration,
folkrörelser, förändringar inom det förindustriella samhället, reformismens framväxt inom svensk
arbetarrörelse och gränskonflikter.
215 Klockars, Birgit, Nådens dal. Klosterfolk och andra ca 1440-1490, SSFL 486, Helsingfors 1979.