Untitled - Åbo Akademi

128
andet av den klosterregel, som hon på 1340-talet hade tagit emot på gudomlig diktamen.
Påven stannade emellertid inte i staden och i Birgittas uppenbarelser kan vi avläsa
hennes stora besvikelse. I samma uppenbarelse ser vi hur Birgitta förutspår Urbans
snara död – en förmåga (jämte gåvan att bota sjuka) som hon visat prov på redan
tidigare. Vid denna tid mötte Birgitta den spanske biskopen Alfonso av Jaén, en man
som skulle komma att stå henne nära som biktfader. Alfons fick framför allt fick stor
betydelse vid den redigering av Birgittas uppenbarelser som erfordrades i samband med
kanoniseringsprocessen på 1380-talet. 96
Från Rom följde Birgitta med skeendet i hemlandet, dels genom prior Peter som
flera gånger besökte Sverige, dels genom svenska pilgrimer, varav flera var släktingar
och vänner från förr. Kung Magnus hade företagit misslyckade krigsfärder österut, där
maktpolitiska motiv maskerats som korståg, besjälade av nitälskan för hedningarnas
omvändelse. Nu straffades han med rätta, skriver Birgitta på gudomligt uppdrag.
Kungen hade närmat sig djävulen. Därigenom bar han skulden till de misslyckades
expeditionerna. 97
Från tiden i Rom föreligger den så kallade ”upprorsrevelationen”, en text som
finns bevarad med Birgittas egen handstil. Här uppmanas några personer att i skilda
avseenden ändra sin politik för att undgå det svenska rikets sönderfall. Härifrån
härstammar insinuationen om kungen som homosexuell. Den omedelbara bakgrunden
tycks ha varit kungens utnämning 1353 av en nära vän, Bengt Algotsson, till en ledande
post i riket. Frågan om beskyllningens sanningshalt kan här lämnas därhän. 98
Birgit Klockars och Hans Furuhagen (delvis också Toni Schmid) tillhör de
Birgittabiografer som koncentrerar sig starkast kring Birgittas engagemang och insats i
den svenska politiken. Fokus riktas alltid mot hennes relationer till rådsaristokratin och
det gemensamma intresset att få Magnus Eriksson avsatt – något som också skedde
1364. 99
Birgittas sista pilgrimsfärd gick till det heliga landet. Vid det laget var hon nära 70
år och redan trött och sjuklig. Redan under pilgrimsfärden till Santiago de Compostela
hade hon i en vision erfarit att hon en gång skulle få komma till Jerusalem. Tjugu år
senare, 1371, fick hon den slutliga uppmaningen, och jungfru Maria förtydligade:
96 Rev. IV: 137 och VII:4 samt Extr. 49. i sv, övers., Himmelska upp., band 2, bok 4, kap. 137, s. 21, band 3,
bok 7, kap.4, s. 202-204 samt band 4, bif.upp., kap.49, s. 150. Se även s. 113 i band 4. Om Urbans svekfulla
flykt från Rom, se Rev. IV: 137-138, i sv. övers. Himmelska upp., band 2, bok 4, kap 138, s. 238-141. Om
Alfonso av Jaén se Jönsson, Arne, ”Alfonso av Jaén” i Birgitta. Hendes værk og hendes klostre i Norden, red. T.
Nyberg, Odense 1991.
97 Klockars, 1976, s. 118-134. Om den komplicerade relationen till Magnus Eriksson se även Bergh, 2002,
s. 109-112 samt Rev. VIII: 47. I sv. övers. Himmelska upp., band 3, bok 8, kap.47, s. 298-302. Det spekulerades
länge inom forskningen om Birgitta skulle ha lämnat hemlandet p.g.a. av en totalbrytning med kung
Magnus, men den teorin har uteslutits av ett flertal forskare. Både revelationerna och klosterprojektets
utveckling talar emot en dylik teori.
98 Mikael Nordberg vänder sig skarpt mot detta rykte i sin biografi över Magnus Eriksson, I kung Magnus tid,
Norstedts förlag, 1995, s. 222. Hans Furuhagen konstaterar att anklagelserna varken går att bestyrka eller
vederlägga. Furuhagen, Hans Furstinnan av Närke som blev Heliga Birgitta, Värnamo 1990, s. 141-142. Men
som Birger Bergh framhåller i sin Birgittabiografi skall man inte dra slutsatsen att ryktet är fabricerat av
Birgitta. Kungens relation till Bengt Algotsson, och upphöjelsen av denne, kan ha väckt ett så starkt
politiskt missnöje att det räcker som ryktesgrund. Se Bergh, 2002, 2002, s. 112-113.
99 Furuhagen, 1990, s.144f samt Klockars, 1976, s.163-170. Att de politiska känslornas svallade häftigt visar
bl.a. att kungagunstlingen Algotsson mördades av den svenska rådsaristokratin 1360. I vilken mån Birgitta
faktiskt påverkade politiken i hemlandet är fortfarande en oklar, och omtvistad, fråga. Vi vet att hennes
uppenbarelser togs emot av vissa, men också att många inte trodde på dem.