Untitled - Åbo Akademi

222
Den hermeneutiska närläsningen är den metodiska förutsättningen för Berghs
biografi. Jag kan ändå inte bevisa någon särskild hermeneutisk teknik. Den
dekonstruerande tolkningsrörelsen mellan textens yt- och djupplan korrelerar med
Derridas metoder. Motsägelsefullheten accepteras sådan den är: motstridig ibland till
följd av personlighetens förändringar och språkets och källornas karaktär. Den
ricoeurska pendlingen mellan ”misstankens” och ”medkännandets/förståelsens”
hermeneutik framstår som en fruktsamt naturlig tolkningsmetod för biografiken. Ett
starkt medvetande om den egna ”förståelsehorisontens” sträckning och begränsning
artikuleras genom biografin. Man kan en gadamersk hållning som metodisk
apperception. Om den är omedveten eller medveten är osägbart. Biografen söker i alla
fall en dialog mellan sig själv och Birgitta. Ibland finner han den, ibland tolkar han det
hon gör och säger som symptom på något annat. Detta innebär ändå inte att han
konsekvent ”förstör dialogen” i gadamersk mening. En gemensam förståelsehorisont
etableras allt emellanåt i transformationerna mellan de kognitivt olika världarna. 391
Genom den hermeneutiska erfarenheten leder Bergh texten och vår egen begreppsvärld
in i en relation till varandra. I mötet med det främmande i den andres horisont sker en
provokation som innefattar erfarenheten om att den egna begreppsvärlden är
begränsad. Ur de egna initiala fördomarna mot texten föds nya frågor genom läs- och
tolkningsprocessen. 392 Den gadamerska lästolkningen kännetecknas av en dubbel
insiktsfullhet: både den biograferade och biografen är lika inbäddade i den egna
kulturen, det egna språket, den egna begrepps- och föreställningsvärlden. Bergh är
klarsynt över detta. Förståelse i gadamersk mening handlar däremot inte om att finna en
absolut sanning. Gadamer utgår från en process där man hela tiden försöker
åskådliggöra en livsvärld och samtidigt utvidga förståelse av den egna livsvärlden. 393
Berghs lästolkningar påminner delvis också om Paul de Mans dekonstruktivistiska
läsningar där det handlar om att läsa mellan raderna för att finna vad texten tiger om. I
denna dekonstruktion är målet att lyfta fram vad texterna har för anspråk att säga, men
samtidigt avslöja vilka retoriska mönster som texterna följer för att egentligen säga
någonting helt annat. 394
Rent tekniskt tycker jag mig spåra en textanalys som rör sig från tematisk analys,
via struktureringsanalys och tilltalsanalys till diskursanalys i Berghs biografi. Den
tematiska analysen är på jakt efter kontraster, upprepningar, paralleller, likhets- och
närhetsrelationer i textstoffet samt dominerande föreställningskomplex, d.v.s. själva
”materialiteten”. Struktureringsanalysen blottar olika slutledningsmönster och transformationsscheman.
Här noteras till exempel retoriska dispositionsprinciper, successiva
normalitetsrubbningar, meningsförlust, förtvivlan, etableringar av ett nytt värdesystem
och slutligen retroaktiv bearbetning av det upplevda. I tilltalsanalysen ingår både det jag
som talar och det du som tilltalas, d.v.s. textens ”stil”, ton och perspektiv. Diskurs-
391 Berghs flerdecennielånga editionsarbete och textkritiska forskning kring Birgittas revelationer har kanske
skapat hans egen kombinationsmetod och utvecklat ett gott gehör. Jfr Vikström, 2005, s. 106-108 samt
Vikström, 2000, s. 113-117, Andersson, ”Hermeneutikens två traditioner”, 1986, s. 152-161. Bergh, 2002,
t.ex. s. 33-34, 165-167.
392 ”Därigenom överskrider jag ramarna för min tidigare förståelse. Och genom överskridandet blir den
främmande texten tillgänglig för mig, vilken genom att just vara annorlunda sätter min egen särprägel i
relief”, sammanfattar Lübcke sin lästolkning av Gadamer. Lübcke, Poul, Vår tids filosofi, Stockholm 1997, s.
172.
393 Gadamer, Hans-Georg, Sanning och metod, (1960) Göteborg 1997, s.154, samt Molander, 2004, s. 171-174.
Jfr Bergh, 2002, s. 11-17, 27, 29, 58-59.
394 Jfr Vikström, 2005, s. 108. Jfr Bergh, 2002, t.ex. s. 48-53, 166-167 och alldeles särskilt s. 194 där Bergh
skriver: ”Det är här, som ofta annars i uppenbarelserna frestande att läsa mellan raderna…”